"I saw him move once"
Har försökt dra iväg ett blogginlägg i två dagar nu, men har alltid blivit avbruten av ADHD-Jesper som inte kan va tyst på skype. Har slutat med att jag efter några rader stängt ner och tänkt "vi tar det senare när Jesper inte är här". Man får behandla honom lite som ett barn. Man får anpassa sig efter honom och när han sover får man passa på och göra andra saker som man inte kan göra när han är vaken.
Appropå barn. Idag var det lill-Eriks födelsedag. När man själv fyllde 6 år så var man ju laddad i flera veckor innan dagen D. Erik var inte lika upphetsad. Jag var istället tvungen att hypa upp honom till en acceptabel nivå och själv släpade man sig motvilligt upp klockan 6 för att vara med på paketöppningen, men tänkte återigen att "jag vet ju själv hur laddad man var på födelsedagsmorgonen,så självklart måste jag också ta mig upp för att fira". Inte riktigt samma laddning från Eriks sida när värdmorsan får bära ner honom och tvinga honom att öppna presenterna. Han försökte först få henne att lägga tillbaka honom i sängen,men när han märkte att det va uteslutet så började han slita upp pake...Juste, paketen va det ja. Mitt bland allt TV-spelande, badande och tränande hade jag glömt bort att köpa present. Därför fick jag använda fantasin dagen innan och det slutade med...
...min klubba, signerat av grabbarna i laget. Låter dock sämre än vad det är, för lill-Erik är ett stort Gulls-fan,så när han är lite piggare än i morse så kommer han att uppskatta den!
Nu får jag lill-Erik att framstå som en riktig bortskämd snorunge,men faktum är att han är min favoritunge.alla kategorier. Ogillar ju barn (ja,låt mig), men ibland vill man ju bara ge dem en fet kram. Tex när Erik visar mig sin leksaks-alf (som ger honom en julklapp varje morgon fram tills julafton) och viskar "En gång kom jag på honom när han rörde sig" och samtidigt visar hur det gick till när han stod och spionerade bakom dörren på alfen när den "försökte klättra upp i sängen". Säger avundsjukt till honom att jag också vill ha en alf som langar paket varje dag och får till svar att "jag tror att det mest är barn som har egna alfer, men jag kan fråga mamma om du vill så kanske hon kan fixa en till dig". Tack Erik, det vore magiskt!
/#27
Thanksgiving UPPDATERAD
Då har man alltså avverkat sin första amerikanska thanksgiving! Eller,"amerikanska"..svenska Felix va där, schweizaren Keegan va där och när vi sen fick höra att ryssen i laget skulle sitta själv hemma i sin lägenhet var det bara att dra med honom också. Så det slutade med en europeisk thanksgiving. Bra stuk, trots att värdfarsan höll på att elda upp hela huset när han råkade sätta eld på kalkonen. Brandlarmet drog igång och det va kaos i hela huset. Vi ungdomar valde dock att ignorera och satt kvar på nedervåningen och spelade NHL. Har man mött El Paso Rhinos borta så är det inte mycket som hetsar upp en.
I flera veckor har värdfarsan läst en bok om hur man gör sin egen whiskey, och nu var det tillslut dags att gå från att bara snacka till att leverera...
Första bilden är på mig och Sal (värdfarsan) och till vänster kan ni se den uråldriga utrustningen vi använde (som Sal fått av sin farfar,det gör det hela ännu mäktigare). För att få den rätta känslan letade vi fram några stråhatar från stallet.
...efter ett tag släpade sig till och med Arnold ner för att kolla vad fan det va frågan om. Det låter inte så märkvärdigt, men...
...det är en rätt lång vandrig för en proppmätt gris! Han ångra sig förmodligen när han skulle ta sig upp sen.
Resultatet blev kanon, Sal blev överlycklig när han lyckades komma upp i 165 proof, vilket motsvarar ungefär 80% alkoholhalt. Lite lätt.
Idag var det bortamatch i Valencia. Uppladningen var inte optimal. Kände mig halvsjuk på kvällen och tänkte därför ta en dusch och sova tidigt. Bara det att när jag öppnar badrumsdörren drar såklart brandlarmet igång av ångan(ni trogna läsare vet att det här inte är första gången jag har larm-problem). Ett brandlarm som är kopplat till husets larmcentral så hastigt och jävligt olustigt så drar hela jävla huset igång och tjuta. Springer i panik runt i huset och larmar av alla (3) dosor, men tar förgivet att jag är för sent ute och inväntar därför 48 brandbilar. Brandkåren kom som tur var inte, men efter den lilla incidenten va man ju inte lika trött längre. Därför blev det begränsat med sömn.
Vaknade imorse (försov mig) och kände mig ännu sämre än dagen innan. Ville dock inte förstöra min fina streak på 0 sjukdagar (i vanliga fall brukar jag vara uppe på minst 20 såhär långt in på säsongen) så slängde i mig lite gröt och släpade mig ner till ishallen. Där får jag veta att vi inte kommer att stanna och käka (en stor katastrof för mig som måste äta rätt, sova rätt osv för att inte bli ett nerv-vrak på matchdagar), dock hade jag en känsla av att det skulle bli bänken ändå så var inte överdrivet nervig.
Men självklart så valde tränaren att spela mig just idag, så det var bara att ställa sig i målet, sjuk, hungrig och trött. Och resten är, som man brukar säga, historia:
47 räddningar senare tog vi vår 5e vinst för säsongen.
MOT SLUTSPEL!!
/#27
Vi blir aldrig som er från stan
Idag var det dags för "Grandparents and special friends day" på värdbrorsornas skola. Var inte jätte-motiverad på att ställa klockan på 6.00 när man är van att glida upp runt 10, men eftersom värdmorsas påmint mig om den här dagen varje dag de senaste två veckorna så var det inte läge att banga ur.
Så slet mig motvilligt upp ur sängen 6.10 (10min-snozzen är så sjukt viktig). Eftersom ungarnas skola är "en av USAs bästa privatskolor" och jag försöker representera Väsby så gott det går så valde jag att i en tyst protest mot överklassen ta på mig min orten-tröja där det står "Förortsbarn - Vi blir aldrig som er från stan". Toppade det med min finaste keps och ett par schyssta jeansshorts. La mig därefter i soffan för att få några sista minuters sömn medans resten av gänget gjorde sig i ordning. När alla är redo att dra så kommer Micheal ner för trappan och säger lite försiktigt att "du vet att man måste dressa upp på Grandparents day..?", jag tänker att "det måste ju bara gälla ungarna", men frågar ändå värdmorsan för säkerhetsskull.
Slutade med att jag stod i badrummet och panikfixade frillan (som Keegan klippt,bedrövlig) och letade fram min finaste skjorta. Inte läge för Förortströjan,tydligen.
Lovade ju en bild på highschoolmatchen (lovar många blogg-grejer som jag inte håller,jag vet), så här kommer den!
Drog ju ett mördarlångt inlägg igår och vill ju inte få fler klagomål från Elin B,så jag slutar här. Hörs!
/#27
Magisk vinst + Six Flags
Fick ett meddelande från en av de sista showarna, Niklas: "Skiter du i dina läsare nu bara för att vinden har vänt, när det är vi som har varit med och stöttat när det blåst som värst?". Sista jag skulle göra är att skita i mina läsare,dock så har helgen varit fullspäckad och internet-läget har som vanligt varit bedrövligt. Därav dålig uppdatering,förlåt och gå vidare!!
Highschool matchen va mäktig och alla mina förhoppningar infriades. Orkestern var där,cheerleaderbrudarna var där och tacklingarna satt som de skulle. Synd bara att vi kom dit efter halva matchen. När det stod 43-0. Matchen var med andra ord över innan vi ens hunnit sätta oss ner. Coolt ändå dock,ska försöka slänga in en bild från matchen imorrn!
Efter min hype inför fredagsmatch så hoppas jag att ni alla förstod vikten av 2 poäng (2-poängssystem är så jävla fult btw). Därför var det en maaagiskt när vi avgör i andra övertidsperioden! Domarinsatsen var b-e-d-r-ö-v-l-i-g där han bland annat dömer ett mål 30 sekunder efter att det hände. Åker fram till honom och frågar på knackig engelska varför han inte dömde mål på en gång om han var helt säker på att den var inne (eftersom han måste vara 100% säker för att döma mål), men får ett stenansikte tillbaka. Topp 3 saker på min hatlista är:
3. Tränar-filosofer*
2. Domar-filosofer**
1. Domare som inte går att snacka med
Men grymt skönt seger som sagt och blev dessutom vald som matchens tredje stjärna (skryt,jag vet,men framgången har ju inte direkt flödat på slutet så låt mig), showen lever!
Ni trogna läsare som läser varje inlägg kommer ihåg att för några veckor sen var jag och Felix och stöttade SolnaG-fostrade Verra när hon spelade match i San Diego. Så i lördags var det inte mer än rätt att hon bjöd tillbaka genom att öppna upp dörrarna till hennes college-lägenhet som hon delar med 7 andra. Halv-stelt när vi började packa upp våra dyngsura och vidriga hockeyutrustningar i deras lilla matförråd,så förmodligen hatar de oss nu,men nöden har ingen lag.
Den lediga sängen var mer lockande än soffan i vardagsrummet,så så fick det bli. Tack Abby!
Även om hela min säsong har varit en enda lång brutal bergochdalbana så gick vi på Six Flags dagen efter (brutalaste nöjesfältet), som var aningen mäktigare en Grönalund. Åkte bland annat världens...nu kommer jag inte på vad det var, men antingen högsta,snabbaste eller bergochdalbanan med mest G-krafter i hela världen! Stort!
Hälften av gänget (inte jag) bangade på den brutalaste grejen, och det grämer jag mig fortfarande för, men annars var det en kul dag,helt klart! Nästa gång vi ses blir förhoppningvis i hemmaborgen eftersom brudarna lovade att de skulle komma och kolla på någon av våra hemmamatcher, även om Sahar var lite skeptisk... "Ni får väl gå bakom mål med pucken!?"
* Tränare som tycker att de är briljantare än va de egentligen är och därför ska göra skumma saker som ingen annan håller med om,bara för att de kan. T.ex Byta målvakt vid ställningen 2-2, låta laget åka skridskor en hel träning utan anledning, eller byta in en högerplockad målvakt inför straffläggningen för att det är svårare
(hahaha) för skytten.
**Samma som demontränaren. Tar konstiga domslut bara för att han kan. Domaren som egentligen vill vara på isen som spelare, men inte hade kvalitén och vill därför själa showen genom att döma som ett as för att få stå i rampljuset.
//Tak tak tak tak, #27
"You passed" + Knatten som blev bortglömd
Kom ni ihåg för några veckor sen när jag va så less att jag höll på att avlida? Anledningen var att jag hade bränt körkortsteorin. Med en ynka pinne. Max antal fel var 6, jag hade såklart 7. Igår var det dock dags för revansch. Efter ett gammalt hederligt nattplugg med Keegan så kände jag att det inte gick att misslyckas. Framförallt inte eftersom jag är inne i en sinnesjuk formtopp just nu när det gäller det mesta. Livet levererar. Och mycket riktigt så smackade jag dit 32 rätt vilket räckte för att den dryge provrättaren skulle muttra ett trött "You passed" när jag nervöst klev fram för att få min dom. SKÖNT!
Det sjuka med det här är att jag inte vet hälften så mycket som jag borde veta för att vara en säker förare. Kan knappt en enda trafikregel och ännu värre skyltar... Men poliserna kan ju komma och hata om de törs för nu har jag ju svart på vitt att jag vet tillräckligt mycket för att vara laglig.
En grej som man måste göra när man är i USA är ju att kolla en highschoolmatch i amerikansk fotboll. Carlssoninho kollade på en förra veckan och hyllade och när jag nu ska gå på en slutspelsmatch så är förväntningarna h-ö-g-a. Hoppas på mycket cheerleaders, ett fett band som spelar nationalsången och att spelarna springer ut as laddade som på filmer..fattar ni? Lite oklart, men ni som sett rätt filmer vet vad jag menar!
Imorgon rullar showen vidare till Ontario. Vinner vi inte imorgon så skiter jag förmodligen i resten av säsongen och åker till Alex i St Louis (det annars självklara valet, Lilja, har ju flyttat hem så det är ju inte längre ett alternativ) och hänger där sista månaderna. Så viktig är morgondagens match.
För övrigt...
...så går Veckans "Lider med dig", till knatten som blev bortglömd (låter som en bra Wallander-film). Varje hemmamatch får en eller två spelare från juniorlagen vara med på introt och line-upen. Kommer själv ihåg när man fick vara knatte på Väsbys A-lagsmatch. Den matchen gick man ju och laddade inför i flera dagar och det är absolut inget man skojar bort. Därför skar det i hjärtat när man såg en ensam knatte förvirrat stå kvar på förlängda blålinjen efter att alla spelare (inklusive den andra knatten) blivit presenterade på lördagens hemmamatch. Speakern hade glömt bort honom. Slutade med att han bedrövat åkte av isen till några få applåder från publiken som insett speakerns misstag. Lider med dig,knatten!
Håll igång så hörs!
/#27
Bild-bomb på strandhänget
En av det bättre sakerna under säsong och det man saknar på sommaren är att vakna upp dagen efter en bra match. Inte mycket som slår den känslan. Därför var man på topp igår och därför valde vi att dra till stranden och softa på vår lediga dag. Inte jätte-varmt i vattnet, men ändå uppfriskande. Och eftersom jag fortfarande är på bra humör så bjuder jag på en bildbomb:
Brukar alltid va packat på stränderna, men amerikanarna är inte lika laddade på strand-häng i mitten av november...
Eftersom värdfarsan tvingar mig att kolla på amerikansk fotboll så fort det visas på TVn så har man ju lärt sig en del. Just nu vore ju Quarterback i San Diego Chargers drömmen.
Skulle jag inte platsa som QB så kan jag ju bli grabben som skjuter bollen efter varje touchdown. Det är alltså hans enda jobb. Kliver ut på planen ca 5ggr per match (om han spelar i ett bra lag, annars kan det bli mindre än så), drar iväg en vrist mellan två stolpar, sätter sig på bänken igen. Och tjänar pengar.
Notera Mexikanarna uppe i högra hörnet. Säkerhetslinor är överskattat.
Ps. Bilden ger inte min schyssta bränna rättvisa. Ds
Och just när jag ska komma på en fyndig text till den här bilden så gör Ronaldo 0-1 på Sverige. Fan. Tjarå Brasilien 2014...
Efter strandhänget så drog vi till en pizzeria där man blickade ut över ett ölbryggeri. Halv-avslappnad stämning när hälften av knegarna glider runt med en bärs i handen.
Nu ska jag jobba in en vändning, Anders Svensson är på plan så allt kan hända. In med bollen!
/#27
The Gulls are flying again
Eftersom jag har fått minst sagt begränsad speltid så har huset mer eller mindre förvandlats till ett psykhem, där vi jobbat mantran som "Success is going from failure to failure without losing enthusiasm" och "Everything happens for a reason" osv. Dock verkade hockeyguden äntligen känt att jag fått lida tillräckligt och var därför med mig den här helgen. En helg med hyffsade kontraster.
Tänker inte gå in på detaljer,men ger er en snabb genomgång. Eftersom de två andra målvakterna blev utbytta i båda sina matcher förra helgen så hoppades jag få speltid i helgens förstamatch. Dock fick jag starta på bänken, men efter att 6-1 så kände tränaren att det var dags att lufta bänken och därför fick jag 15 minuter. Fick inte överdrivet mycket att göra, men höll nollan (som jag sa till Viktor: I dessa tider är det inte läge att börja bedöma hur bra jag spelat, en nolla är en nolla) och tänkte därför återigen att "nu måste jag få spela på lördag".
Därför håller jag på att få en blödning när jag ser att jag inte ens är med på bänken på lördagens match. Istället spelar den tredje målvakten (som slänger in 2 första puckarna och blir utbytt). Efter att gått in i tränarrummet och sagt vad jag tyckte om petningen så kliver jag upp i gymmet. Toppar kvällen genom att släppa en vikt på mobilen, som nu är s-t-e-n-d-ö-d.
Vaknar upp på söndagen och känner att "jag skiter i om jag inte får spela, ska ju ändå ta flyget hem till Sverige ikväll". Vi torskar förvisso med 2-1, men som tränaren sa i omklädningsrummet efter matchen: "Det här är första gången på hela säsongen vi inte släppt in 4 mål eller mer i en match" (ja, så illa är det). Magisk revansch för Ekan som nu är med igen, showen lever. Ska tilläggas att vi oftast gör runt 4 mål i varje match också, men självklart lyckas vi bara göra ETT i matchen jag spelar, men men.
Slarvar en del med "Veckans Citat", men idag bjuder jag på ett. Det är plockat från omklädningsrummet. Eftersom vi inte vunnit på ett tag så hade vi spelare ett litet möte som gick ut på att vi måste börja jobba som ett lag, att det inte räcker med att vissa personer jobbar hårt utan att hela laget måste göra det. Då ställer sig en lagkamrat upp och skriker (med en inlevelse som får Herb Brooks att framstå som halv-dålig):
"Guys,it´s like when you´re at the beach and throwing away a french fries. Do you ever see only ONE seagull go after it?! NO, THEY ALL FUCKING GO! That´s how we need to do it, as a team!"
/#27
Tre européer, tre trasiga toaletter
Dåligt med uppdateringar just nu,trots det ökar ni i antal. Det är ju magiskt, men samtidigt ger det mig prestationsångest och jag känner att jag måste leverera. Men det är väl bra,antar jag.
För några helger sen gjorde Keegan misstaget att täcka skott (jag som målvakt gillar det, men täcker man skott
får man ju räkna med konsekvenser), vilket resulterade i att en benbit lossade från knäskålen (förmodligen var det något helt annat,men jag är ingen expert på knäskador och framförallt inte när jag får det förklarat på engelska) så nu hoppar han runt på kryckor och deppar. Så för att han inte skulle få för sig att plocka fram en snara med tillhörande krok så valde jag att plocka hem honom på en klassisk sleep-over igår. NHL, popcorn och bra tugg. Mycket mer än så behövs inte.
Imorgon möter vi Lake Tahou. Visst får ni en liten rysning när ni hör namnet? Jag också. Förmodligen för att senaste vi åkte upp till vackra Lake Tahou...
...slutade det med att jag blev utbytt vid ställningen 2-2 (älska demon-tränare). Hoppas därför på revansch nu i helgen.
Jag känner mig mer och mer hemma på Cordrey Drive. Dock höll det dock på att gå över gränsen när jag för några dagar sen låg i kallingar och kollade på film och värdmorsan ropar att maten är klar. Hemma i Sverige hade jag kutat till matbordet i kallingarna, ingen big deal. Så av ren reflex springer jag upp för halva trappen iförd kalsonger och en tröja innan jag kommer på mig själv. Väntar nog några månader till innan det blir aktuellt att sitta vid matbordet i kallingar.
I och med att jag är mer och mer en fullvärdig familjemedlem så blir jag mer och mer behandlad som en. Så för några dagar sen tröttnade värdfarsan på att jag inte bokade en andra teoritid (hade faktiskt redan gjort det själv utan att berättat det) och bokade därför en åt mig. "Du tar ju aldrig tag i det så på fredag kör jag dit dig och du tar det där jävla provet". I 4 dagar har jag haft ångest över det där jävla provet, men efter att ha samlat ihop massa gamla test av en lagkamrat (teoriproven här är liiite skillnad mot i Sverige där man sitter vid datorer med vakter i rummet, här får man ett papper som på en tipsrunda och sen får man göra provet i prinicip var man vill i lokalen. Sen rättar de provet för hand och man får ta det med sig hem) och pluggat som ett as i 4 dagar så kände jag ändå att "Fan, imorgon kommer jag fan klara skiten plättlätt". Därför blir man ju hyffsat less när värdfarsan kommer hem och släpper bomben att han tagit fel på datumet och provet är NÄSTA fredag. 7 dagar till av ångest alltså. Men men.
För övrigt..
...så sa minst åtta av mina polare innan jag åkte att de skulle hälsa på mig i San Diego. Än så länge lyser samtliga med sin frånvaro. Nu ser jag samma tendenser på våra hemmamatcher. Inför morgondagens hemmamatch har 3 stycken sagt att de "kanske kommer". Jag hoppas såklart att de dyker upp, men räknar med att allt är precis som vanligt (gillar ju dock när allt är som vanligt)...
...så skulle Felix hämta upp mig och Keegan klockan 2 idag. Klockan 2.10 får Keegan ett sms (jag är inne på 4e veckan utan mobil,living the dream) där det står "Im gonna be a bit late, the toilet broke when I took a shit". #Hattrick
/#27
For the love of the game
Sittter på Starbucks (jag,i mina ögon kommer det alltid att vara Starbucks), men idag är jag inte ensam. Det är nämligen "Vetarans day", dagen man hyllar alla krigare som slåss för landet. Därför är alla ungar lediga från skolan. Nice för ungarna, inte lika uppskattat av värdfarsan. "Just to make my life a little more difficult". Eftersom vi fortfarande inte har internet hemma så kan han inte jobba hemifrån, därför sitter vi här hela gänget. Värdfarsan jobbar, Micheal gör läxor och jag pluggar körkortsteori. Lill-Erik? Han spelar spel och bara softar såklart!
Helgens matcher var (som vanligt) rätt tunga. Hatet fortsätter flöda och under hela matchen stod det en fet bonde bakom målet och trodde han var fyndighetens mamma. "Hey number twentyseven, go back to Sweden you fucking loser". Antar att han skrek så för att få mig ur balans, men i själva verket fick jag ju värsta vattenskallen. Han betalar för att se mig spela en lördagkväll, har tagit sig tid att titta upp vilket land jag kommer ifrån och blir dessutom jätte-ignorerad. Frågan är vem som är förloraren.
Spelade inte fredagens match, vilket fick min värdmorsa att brinna. Därför tog hon sig friheten att skriva ut sitt hat på San Diego Gulls facebook-sida... I ett av tre inlägg skrev hon bland annat "Jag fattar att man måste ha kontakter för att spela i den här jävla klubben, men det här är ju pinsamt!" Halv-dålig stämning när jag ligger på hotellrummet med de andra två målvakterna på varsin sida om mig... "Jahasåatte...."
Bussresan hem från Fresno tog ungefär 7h. Därför var man inte jätte-laddad när en lagkamrat frågar om man vill spela veteranmatch (ska tilläggas att det var veteranhockeyns division 4. Den sämsta serien. Uttrycket "Hockeyns bakgård" har fått en helt ny innebörd) klockan 10 samma kväll. Men eftersom jag inte har så jättemycket annat för mig så var det bara att dra på sig sin dyngsura utrusting och ställa upp.
Det jag älskar med veteranhockeyspelare är att de spelar inte för pengarna, för att få respekt hos klasskamrater eller för att bli kända. Det spelar för att de älskar hockey så jävla mycket och inte vill sluta trots att de är 40 år gamla. Och när de åker ner till hallen en söndagkväll klockan 10 så gör de det inte för att lalla runt i en timme, utan spelar som om det vore en avgörande match i kvalserien (den vanliga liknelsen är SM-final, men kvalserien är ju så jävla mycket ångestframkallande/mäktigare). I pauserna snackar de inte om vad de gjort i helgen eller vad som ska hända nästa vecka, utan fokuserar istället på hur de ska få bättre snurr i anfallszon och hur viktigt det är att lämna tredje man högt för att inte släppa farliga kontringar. Jävla hjältar.
Tänkte först va lite hånfull för att veteranspelarna tar matcherna på lite för stort allvar,tills att jag stod där i målet med en 2-1-ledning med 1 minut kvar och blev jättenervös. Då var det istället jag som stod där och skrek för att gubbarna skulle backchecka och när slutsignalen kom kändes det inte som en veteranmatch klockan 10 på en söndagkväll, snarare en avgörande match i en tight kvalserie. "For the love of the game", typ.
För övrigt...
...så gjorde Keegan stopp i toaletten för några veckor sen, vilket han fått höra några gånger. Dock fick man ju äta upp det idag när det blir j-ä-t-t-e stopp i toan efter morgonskiten. Det rengörningsarbetet jag fick ägna morgonen åt önskar jag inte ens fettot som stod och skrek på mig i lördags. Har ännu inte löst problemet. Har inte heller berättat för värdfamiljen. Fortsättning följer.
/#27
Kort, klasslöst inlägg
Klockan står på 05.00 för imorgon är det dags för ännu en bortamatch i bondeträsket. För att inte glömma nått har jag såklart redan förberett allt. Väskan är packad, matlådan gjord och finskorna står vid dörren för att dem inte ska glömm...eller nja. Så gjorde jag iallafall förra roadtrippen. Nu har jag varken hunnit göra matlådan, packad väskan. Är också för trött för att orka hoppa upp ur sängen igen, så det får helt enkelt bära eller brista imorgon.
Södra Kalifornien bjöd på bra väder idag, därför blev det lite tennis och poolhäng. Det var ett tag sen jag klev av Fresta Centercourt för sista gången efter att ha spöat Alex, så man var lite ringrosting första gemen. Men tillslut vevade maskinen Ekan igång och vann plattlätt.
För övrigt...
...så snackar jag med Jesper och Brask just nu. Eller gjorde. Jesper skulle av någon anledning pausa samtalet och har inte kommit tillbaka på 20 minuter. Förmodligen sitter dom och är sköna tillsammans nu utan mig. Men men. (Fan va dåligt bloggmaterial. Blir lack på mig själv för att det är så dåliga inlägg just nu,vad håller jag på med?)
...undrar jag om morbror Björn och Arne gått under jorden? Eller bojkottar ni bara bloggen? Era kommentarer var det som höll skrivlusten vid liv. Är det ni som ska få bloggen att tillslut gå i graven?
...tänkte jag rädda upp det här inlägget med en magisk bild på Jesper från vårt senaste nattskype, men han gav mig inte tillåtelse. Kanske var bäst så.
...åkte Lilja hem till Sverige idag. Så varför är jag kvar? Hon va ju anledningen till att jag åkte hit?
När jag snackade med Elin på skype för några veckor sen och vi kom in på bloggen så förklarade hon att "Ja asså den är ju bra, men inläggen är ju så långa så pallar ju inte läsa. Du skriver ju en A4 varje gång."
Så varsågod Elin, ett kort, klasslöst inlägg.
/#27
Bild-special
Bjuder på två mäktiga bilder från helgens hemmamatch!
Long Beach Bombers som vi mötte va inge vidare. Hade en bra femma med en ryss som gjorde det mesta. Dock firade han sina mål som om han var 4 år och gled på isen som man gjorde när man spelade på halvplan i Vilundahallen med Sista showarna. Klass-löst när man är 20 år. Därför så valde vår nya tvåmeters-lett att fira på samma provocerande sätt.
Grisigt, men inte mer än rätt!
Den andra bilden är på Kronwall efter matchen. Lyser "superstjärna" om hela bilden.
Om ni hittar en bättre profilbild till Felix så kan ni ju ringa mig.
Själv missar man ju alltid såna här mäktiga bilder...men hoppet är det sista som överger en!
Alla som utövar någon lagsport håller med mig när jag säger att: Drar man ut och tränar på egen hand utan laget så VILL man att rätt folk ska se det. Tränaren är såklart jackpot. Så idag när man står och svettas som mest på gymmet och tränaren kommer in och hejar så blev ju sista 20 minutrarna genast mycket lättare. SMASK!
/#27
Där elden falnar men fortfarande glöder
Tja alla trogna läsare, jag har tappat skriv-gnistan lite, men jag ska försöka hålla igång. Elden falnar, men glöder fortfarande, som Lasse W hade sagt.
Vet att jag skrivit det förut i bloggen, men Solna Gymnasium är ett ämne som inte kan tas upp för många gånger. Hade som sagt var velat stanna där några år till. Som tur var insåg jag det redan när jag gick andra året, vissa längtade ju så mycket efter studenten att det glömde att njuta av sista året (inte jag). Anledningen att jag tar upp det här är att idag när SolnaG-fostrade Veronika Steen var och lirade i stan var det givet att glida dit och stötta.
...har jag fortfarande kvar halva godispåsen/säcken som jag tiggde till mig på halloween-kvällen. Jag säger som en av 8-åringarna vi tiggde med: "Det suger att man bara kan gå bus eller godis en gång per år. Det hade varit bättre med en hel vecka".
Min värdfarsa sågar alltid fotboll och alla som utövar sporten för att han tycker att det är för lite action och att spelarna är för mjuka. Standardfrasen är "They play for 90 minutes and most of the time the result is 0-0". Jag försvarar alltid sporten som om det vore min egen unge (dålig liknelse) och får hela tiden förklara att det är en briljant sport och att det sällan blir 0-0. Därför var det halvjobbigt att komma hem och berätta att matchen slutade 0-0 efter fulltid och att första målet kom med 40 sekunder kvar av andra förlängningshalvleken...
Trodde f.ö att det var ett jävla skämt att matchen inte slutade oavgjort utan avgjordes genom förlängning. Ännu en grej som jag hatar med amerikansk idrott. Var dessutom beredd att resa mig upp och dra när speakern börjar räkna ner sekunderna med 10 sekunder kvar av halvleken och att domaren blåser av EXAKT på sekunden. Fotboll har aldrig spelats så och ska aldrig göra det. Avgå någon!
Jag och Felix hittade direkt en favoritspelare i LA. Hyllade henne matchen igenom och fortsätter att göra det när vi snackar med Verra efter matchen. Dålig stämning när vi får veta att tjejen vi hyllat som damernas Zlatan, spelar på Verras position och är anledning till att hon lirade lika många/få minuter som jag gjorde den här helgen (0)...
För övrigt...
...har jag fortfarande kvar halva godispåsen/säcken som jag tiggde till mig på halloween-kvällen. Jag säger som en av 8-åringarna vi tiggde med: "Det suger att man bara kan gå bus eller godis en gång per år. Det hade varit bättre med en hel vecka".
...fick jag ta mitt första fan-foto i helgen. Vem var det som frågade om ett foto? Mike såklart. (grabben som skulle få vara materialare om han fick bra betyg)
/#27
Höst-pepp
Imorgon är det halloween. Hemma i Sverige är man lagom laddad när det är dags för halloween... Lite mysigt, men inget man går och längtar efter. I USA däremot så är halloween inget man snackar bort. Alla satsar som fan på dekorationer och utstyrslar och imorgon är allt som inte har med halloween att göra oviktigt.
20-åriga Drew har gått och snackat i en vecka om hur laddad han är på bus eller godis. Så imorgon ska vi dra på oss maskerna och glida runt i området och fylla korgarna!
Lill-Erik är också laddad för halloween, men tycker samtidigt att det är lite läskigt. Därför har vi gjort en lek (4000 storebrors-poäng till mig) som går ut på att man inte ska tända lamporna när man går in i ett rum. Allt för att träna sig inför halloween. Ska man gå in i garaget får man använda mobilen som lampa och när det är dags att mata hästarna tar jag och Erik den hästen som står i den mörkaste hagen. osv. Nu har vi tränat såhär i en vecka så imorgon kommer ingenting att kunna skrämma mig och lill-Erik ("The more you sweat in practise, the less you bleed in battle")
Tänkte avsluta det här korta inlägget med att tipsa om en hemsida för er i det svenska höstmörkret, har följt den här sidan i cirka ett år och det levererar alltid och får en på lite bättre humör varje gång. Sidan heter 1000awesomethings.com. Som man hör på namnet så listar dom 1000 saker som är magiska på sitt sätt. Alltså små saker i vardagen som egentligen inte är speciellt spännande, men som ändå gör livet bättre. Lycka i vardagen helt enkelt, här är några exempel.
#674 "When your laptop or cellphone is just about to die, but you manange to run and plug it in before it completley shot down."
#669 "Vacuuming a dirty carpet and hearing all the tiny rocks going thru the hoes."
#690 "when the person scratching your back, finds that one really itchy spot."
1000awesomethings.com alltså, AWESOME!
/#27
Bildspecial från El Paso
Langar iväg en kort bildbomb när jag ändå är igång!
Här står jag och laddar efter linupen och väntar på att motståndarnas svin lååååånga intro ska ta slut. Tillslut kom de iallafall ut från det fula noshörningshuvudet uppe i vänstra hörnet.
Drömmen har ju alltid varit att bli inzommad av kameran, snegla upp mot storbildskärmen och sen försöka se så cool ut som möjligt. Äntligen gick drömmen i uppfyllelse!
En del av Rhinos grisiga fans. Söndagsmatcher brukar inte dra så mycket folk eftersom matcherna konkurrerar med Sunday Football. Det har dock arrangörerna löst bra i El Paso genom att rea ut söndagsbiljetterna för $1 (Djurgårds-stilen), vilket gör att de giriga Texas-borna släpar sig dit på söndagsmatcherna också! Kul!
Avslutar med lite bilder från gårdagens Halloween-pyssel.
Efter lite googlande och brainstorming så valde jag att göra en enkel/stilren/svin-läskig pumpa.
Små-grabbarna var klara efter 15 minuter. Jag och Felix tog dock lite allvarligare på uppgiften. Två timmar och trettio minuter allvarligare, närmare bestämt.
Och här har vi resultatet efter 2h och 45 minuters slit! Längst till höger har vi Felix pumpa. Snygg,men samtliga deltagare (förutom värdmorsan som försökte vara en bra mamma) tyckte att Felix fuskade eftersom han använde en stencil och ritade av. Får Lance Armstrong att framstå som sportslig, enligt mig.
Bredvid Felix har vi lill-Eriks (hahahahahaha)! Som jag sa i förra inlägget så tjatade han till sig den fetaste och dyraste pumpan på hela stället. Värdfarsan höll på att bryta ihop när Erik känner sig nöjd efter 2 minuter. "Köpte jag en pumpa för $30 för att du skulle göra den där!?". Tydligen.
Bredvid lill-Eriks står mitt mästerverk. Tänderna (?) var ett jävla helvete att göra, men är ändå nöjd med resultatet.
Sist men inte minst hittar vi Mikeals. Svin-lack pumpa med en liten lätt brännskada (?) nedanför munnen.
Alla fick förstapris ("jävla sosse-mentalitet" som min gamla tränare hade sagt"), dock ledsnade Erik på att alla skrattade åt hans pumpa så han drog upp på sitt rum innan prisutdelning. Hjälte.
Nu har jag fan langat bilder för en månad framåt,så inga arga kommentarer på ett tag! Hörs!
/#27
"Hey goalie,you suck!"
Bra röstat allihopa! Eftersom iphonen bara fick en röst (även om Limpans röst väger tugnt så räcker det inte) så ska jag i veckan ta er med hela vägen från Cordrey Drive 3047 till Iceplex Arena med min amerikanska skitmobil. Jag är rätt tveksam för kvalitén kommer att vara b-e-d-r-ö-v-l-i-g. Men skyll er själva.
Håller på att avlida av trötthet för natten har spenderats på en buss ifrån Texas. Rätt ocharmigt att försöka sova sittandes med snarkande ryss i sätet framför. Gjorde också det orutinerade draget att sätta mig nedanför en av TV-apparaterna. Perfekt när man vill kolla film, mindre bra när man vill försöka sova och istället tvingas ha en strålkastare som lyser upp hela sätet.
Det jag ogillar med amerikansk idrott är att det är för mycket jippo och för lite hjärta. För mycket "folkfest" och för lite hat mot motståndarlaget. Därför borde jag egentligen hylla El Paso Rhinos fans (som vi spelade mot i helgen). Under varje avblåsning (åker alltid ut på små "tix-rundor" i sarghörnen under avblåsningarna) stod det folk och bankade på plexit och pekade finger och efter varje insläppt mål ställde sig 1900 personer upp och skrek i kör "HEY GOALIE, YOU SUCK" istället för att t.ex hylla han som hängde. Det är ju så jag vill ha det, så ska inte klaga, men: Grisigt som fan. Nu vet jag hur bortalaget känner sig när "En jävla massa bönder" vevas igång på Hovet... Ska försöka smacka upp lite bilder.
El Paso ska vara ligans bästa lag, men tyckte inte det var speciellt magiska (vi torskade tre raka dock haha). Spelade en av de tre matcherna och det kändes bra (även om 1900 tyckte att jag sög), så nu lever showen igen. Dock är dags att plocka lite vinster snart.
För övrigt...
...spelade jag min första- och bästa match i tröja nummer 27 i helgen. Tillfällighet? Förmodligen inte.
...så fick jag ett argt meddelande från Lilja för några dagar sedan. Anklagade mig för att kommentera mina egna inlägg! Så det psykfallet som röstade i hennes namn i förra inlägget, lägg ner eller avgå!
...så gjorde vi pumpor till Halloween idag (bild kommer), rätt nöjd med min egen insats. Dagens bästa stod (såklart) lill-Erik för. Tjatade till sig den största pumpan han kunde hitta (kostade 300kr) och efter att ha karvat ut ett brett smile och satt på två plastögon kände han sig nöjd. Det låter inte så kul när man skriver det,men ni kommer första när ni ser bilden. Så jävla briljant människa.
Skriver alltså det här idag (måndag), men internetet dog nyss av nån anledning så kommer inte kunna publicera förrän imorrn. Så skyll inte på mig!
/#27
"Green and red,ha?"
Sorry för dålig uppdatering,men jag har lite skrivkramp just nu. Det händer saker hela tiden, men eftersom jag älskar mina trogna läsare vill jag bara ge er det bästa av det bästa. Dessutom så hatar jag folk som hypar upp en händelse som hen (vidrigt ord) ska berätta om och sen visar det sig att man måste ha varit där och sett händelsen med egna ögon för att det ska vara roligt (T.ex om man ser någon ramla. Sjukt kul när man är på plats,men helt värdelöst att återberätta). Det händer hela tiden och förmodligen gör jag det själv ibland, men det ska man fan undvika så mycket man bara går.
Har dock kommit på ett utfyllnadsinlägg. Eftersom ni alltid tjatar om bilder så ska jag ta med er (via bilder och text) på min cykeltur som jag trampar nästan varje dag, från huset till ishallen. Nu när jag skriver det låter det rätt B, men tror det kan bli kul. MEN. Min kamera på mobilen är fortfarande bedrövlig. Därför ska jag nu ställa en läsarfråga. Senast jag gjorde det fick jag exakt NOLL svar. Med tanke på att ni aldrig är under 20-sträcket varje dag så ska MINST 5 stycken svara på denna fråga innan nästan torsdag. Annars lägger jag ner bloggen. Deal? Okej,bra.
Dagens läsarfråga: Ska jag vänta tills att jag får tillbaka min iphone (kan ta allt ifrån en vecka tills 4 månader) eller ska jag försöka skildra min resa mellan huset och ishallen med min amerikanska skitmobil?
Ni som är vänner med mig på facebook kommer säkert ihåg när jag skrev en status inför den sista seriematchen i j18 som skulle avgöra ifall vi skulle ta oss till j18-allsvenskan eller om vi skulle tvingas harva i fortsättningsserien efter jul. (Den gick ut på att mitt mål med hockeyn när jag var liten var att spela i division 1. De flesta smågrabbar brukar drömma om att spela i NHL och tjäna bra med pengar. Jag nöjde mig med division 1 för då fick jag åka buss till bortamatcherna.) Tog vi oss till Allsvenskan skulle vi få åka buss till bortamatcherna, förlorade vi så skulle det bli Flemingsberg away efter jul. Det blev ingen buss den säsongen.
Nu lever jag dock DRÖMMEN. Eller nja. Bussresorna var kanske inte lika spännande som jag trodde när jag sprang intervaller runt löparbanan som 12-åring. Dock så tycker jag fortfarande att det är mysigt som fan halv-ligga och kolla på film, snacka med polaren framför dig, kolla ut på bergen genom fönstret osv. Iallafall första sex timmarna... Imorgon kväll packar vi väskorna för att rulla mot Texas. 12 timmar. Endast. När man kollat alla filmer, lyssnat sönder alla låtar på offline-listan och tröttnat på bergen. Och man fortfarande har 4 timmar kvar. Just då kanske pojkdrömmen inte är så jävla upphetsande.
För övrigt...
...så har jag i två månader levt i lögnen att jag i gått till Starbucks minst tre gånger i veckan. Men när jag igår skulle betala med mitt presentkort jag fick av grabbarna så svarar min favoritservitris med ett snett leende "Det här är inte Starbucks". "Aha....". Nu låter det som att jag är dum i huvudet som inte fattat det efter två månader,men jag ska ta ett kort på stället imorgon så får ni avgöra själva.
......så är många amerikanare så jävla oallmänbildade att jag vill skicka en hagelsvärm genom gomseglet. Idag när jag och familjens barnvakt satt och kollade på brorsornas träning så berättade jag upprört för henne att jag för några minuter sen frågat min lagkamrat hur Sveriges flagga såg ut och att han svarat att han inte hade någon aning.
- Men vaaa vilken idiot! Er flagga är ju grön och röd! Väl..?
-Jorsåatte...
Fortsätt reppa så hörs vi!
/#27
"Felix, dont call me Niklas, KROOONWAAALL"
Är det någonting jag är noggrann med är det traditioner. Midsommar ska spenderas på Möja i Stockholms skärgård (förra året var jag tvungen att lämna familjen och fira midsommar själv med släkten för att hålla traditionen levande), julgranen ska kläs dagen före julafton och på födelsedagsmorgonen ska alla samlas i föräldrarnas rum för paketutdelning. Så har det alltid varit och kommer alltid att vara.
Därför kände jag att det skulle bli lite halv-B att fylla 19 år i USA, men det blev tillslut rätt lyckat. Käkade ute med några från laget och deras familjer (slutade med att bara en ensam morsa tog sig dit. Sköna.) och det var lyckat. Dock har amerikanarna en oskön tradition att födelsedagsbarnet ska upp bredvid tårtan när man sjunger "jamåhanleva". Under den halvminuten hann jag bli lika svettig som under hemmapremiären. Vålds-stel stämning.
Ser ni obekvämheten i mina ögon?
Fick ett par byxor som var för små (värdfamiljen underskattar min bitighet), en tröja och en keps av värdfamiljen. Eftersom vi inte har internet hemma så ofta så hänger jag en del på Starbucks på dagarna. Därför kom grabbarnas present jävligt lägligt.
Ett presentkort på Starbucks! Kärlek!
Efter middagen skulle först Drake arrangera ett party, men det blev... inte riktigt så. Slutade med att vi klockan 22.00 åker ner till hallen för att spela veteranhock...eller det blev inte riktigt så...för när vi kommer dit så är lagen redan spikade. Så det vara bara att vända hem. Halvdåligt avslut på 19-årsdagen, men annars var det schysst.
För övrigt...
...så har speakern mer eller mindre börjat driva med Felix (som börjar tröttna på att bli jämförd med sin farbror Niklas Kronwall) under linupen. När han ropar upp förstafemman så och kommer till Felix låter det såhär "And number fifthyfive...Felix...DONT CALL ME NIKLAS...KROOOOOOONWAAAAAALL". Hahaha garvar för mig själv när jag skriver det. Felix är inte lika road dock.
...får 160cm Keegan bjuda på veckans citat. "I´ve never lost a fight on the street. It´s a fucking war of midgets out there and I´ve won every single one of them".
...så är jag mer än nöjd med min 27a. Här har ni bild:
Håll igång så hörs vi!
/#27
Rosabandet
Håller er lugna med en bild. Just nu är det bröstcancer-månad och vi vill såklart inte va sämre och drar därför vårt strå till stacken. Känns dock lika meningslöst som "rädda den här kattungen genom att likea"-bilder på facebook. Hur många bröst räddas av att vi åker runt med rosa tejp på klubborna? Förmodligen noll. Ja, idag är jag fan bitter.
DOCK. Min matchtröja har kommit. 27an. Det betyder att det finns hopp. Vi kör!
/#27
Lake Tahou
Eftersom jag fortfarande har min amerikanska skitmobil utan fungerande kamera så ligger allt bildansvar på mina lagkamrater. Bad min schweizare ta kort åt mig under resan, och det här var vad han skrapade fram:
Ingen proffsfotograf (minst sagt), men ändå något! Tack Keegan!
Fick också en önskemål om en bild på mig i matchtröjan och det här va den bästa jag kunde få fram:
Charmigt.
/#27
Medlidande kommentarer undanbedes
Första matchen uppe i vackra Lake Tahou förlorade vi med 8-2. Jag spelade inte, men fick chansen på lördagens match. Har suttit ett tag och tänkt på hur jag ska lägga upp det här utan att det ska låta som att jag tycker synd om mig själv och att jag vill ha peppande kommentarer. Därför har jag valt att skriva om matchen som en liverapportering på Aftonbladet. Helt opartiska kommentarer om vad som händer ,minut för minut.
San Diego Gulls - Lake Tahou Blue
Matchen är igång.
Bra start av Blues som snurrar bra i anfallszon.
Efter några tappade returer börjar Eidissen komma in i matchen.
Måååål! 0-1 Blues! Bra uppfattat av #12 som snabbt är framme på en målvaktsretur.
Efter en dålig inledning börjar Gulls nu ta sig in i matchen.
Mååål! 1-1!
Måååål! 2-1 Gulls! Nu börjar vi känna igen San Diego som har utjämnat matchen både spelmässigt och resultatmässigt.
Mååål! Efter 14 minuter gör Blues 2-2. Efter att Gulls tappat puck på egen blålinje kommer Blues i ett två mot en läge där #24 passar pucken över till #15 som effektivt sätter pucken i mål.
Utbytt vid 2-2 alltså. Efter att ha visat mitt missnöje kanske rejält kommer andretränaren fram till mig och säger att jag ska ta det lugnt och att vi pratar efter matchen. Det gjorde vi inte. Frågar därför dagen efter när vi ska "prata om det". Han svarar att vi tar det på bussen hem. Det gjorde vi inte. Förhoppningvis pratar vi imorgon, tills dess så vet jag inte varför jag blev utbytt. Inte mina lagkamrater heller. Frågan är, vet tränaren? Matchen slutade med förlust 6-4.
Lake Tahou var mäktigt som fan. Ska försöka få in lite bilder i nästa inlägg!
För övrigt...
...så är jag och mina polare överrens om att en sak på listan över "saker du ska göra innan du dör" är att bli stammis på ett ställe och bara behöva nicka och betala. Servitrisen vet redan vad man vill ha. För vissa tar det där flera år. För Ekan tog det en månad. Idag när jag gled in på Starbucks tog det två sekunder från att jag öppnat dörren till att jag hör servitrisen säga "Iced Coffee? Erik, right?". M-ä-k-t-i-g-t!
...så var min värdpappas kommentar när han hörde att jag inte skulle spela helgens första match "Now I´m getting fucking pist". Jag har ännu inte pratat med honom efter lördagens debakel. Vet inte om jag vill det heller...
...så har jag börjat få beröm för min engelska (viktigt för självförtroendet). Dock blir det inte rätt alla gånger... I helgen när jag låg på hotellrummet och snackade med min rumskamrat var en sån gång. I cirka 10 väldigt stela sekunder trodde han att jag frågade om vår andra rumskamrat (som precis hoppat in i duschen) hade några vänner, när jag egentligen frågade om han trodde det skulle bli mycket publik på kvällens match. Det lät ungefär såhär:
- Do you think Lake Tahou have any fans?
- Uhm.. Yeah,I think so. He is a good guy.
- What?
- Yeah..or what did you say?
- Do you think Lake Tahou have any fans?
- Oh, I thought you said "Do you think Kyle have any friends?"
Hela det här inlägget är en stor jävla förvirring.
/#27
