#33?
Sorry för den dåliga uppdateringen, men har som sagt inget internet. Jag kan i alla fall rapportera att alla djur lever än så länge. Dessutom så är nu Miguel här och styr upp allt under helgen, så jag har bara måndag kvar innan jag avslutar mitt vikariat som hus alf.
Som tack (antar jag) för att jag är hemma och håller ställningarna när de andra är och roar sig i Las Vegas, fick jag fyra biljetter till Anaheim Ducks – San Jose Sharks. Så igår drog jag och tre grabbar från laget upp till Anaheim. Matchen slutade 6-5 och bjöd på två fighter, så det va ju succé. Ger matchen 4 av 5 stjärnor. Anledningen till att jag inte ger den full pott är att tränaren fick någon form av hjärnblödning och valde att bänka AIK-målvakten (och hjälten) Viktor Fasth. Ett bedrövligt beslut (uppenbarligen).
I bilen på vägen hem försökte lagets poängkung övertala oss om att pizza och glass var det perfekta införmatch-målet. Han menade att kolhydraterna och allt protein i pizzan var minst lika bra som en tallrik pasta och köttfärssås, förmodligen bättre. Även om han inte lyckades övertala oss helt så åt alla i bilen pizza inför morgondagens internmatch.
Oklart om det berodde på pizzan, men internmatchen blev en succé för pizza-grabbarna. Poängkungen slutade på två mål och en assist och jag höll nollan. Skönt att få visa tränaren att han gjorde rätt som flyttade upp mig i omklädningsrummet till slut. Så på fredag (hemmapremiär) blir det förmodligen en Hawaii och en Ben N Jerrys innan nedsläpp.
För övrigt:
...så släpptes FIFA 14 för några dagar sen. Ryktas om att Martin Mutumba är en av 37 spelare i hela världen som har 5 av 5 stjärnor i dribblingar på spelet. Hahaha det är ju så briljant att jag bryter ihop! Showen dör aldrig!!
…ryktas det om att Erik Eidissen inte kommer att spela i nummer 33 i vinter (!!!!!)… bara ett rykte dock.
I eftermiddag ska hela laget på middag med en av våra huvudsponsorer. Kostymbyxor och finskor är obligatoriskt. En sån regel får mig att vilja skita i allt och stanna hemma istället, men eftersom jag är ensam hemma och måste laga maten själv så är en gratismåltid för viktig för att säga nej till…
Fem dagar kvar till säsongen 13/14, vi kör!!!
//#33(?)
Ensam hemma
Eftersom familjen är i Vegas och roar sig och min värdfarsas mobil är internetrautern så har jag för tillfället inget internet. Lägg till att min mobil lagt ner och ni förstår att det kommer bli begränsat med inlägg helgen som kommer. Nu sitter jag på Starbucks med Felix och det är också enda gången jag har internet.
Trots att vi snart är inne i Oktober så snittar vi fortfarande 25 grader här borta i södra Kalifornien. Det gör det frestande att jobba på brännan nästan varje dag, men jag har satt som regel att försöka undvika solen de dagar vi har träning och istället jobba extra hårt på våra träningslediga dagar. Eftersom jag har planerat att göra rent hus med resten av målvakterna i ligan så går det inte att glida runt uttorkad pga att man legat och pressat för mycket. Bra Erik.
Med en vecka kvar till hemmapremiär. Det betyder att det är stor hockeyfeber i sta. Eller, nja...
Dock så ska det tydligen bli utsålt och eftersom ägaren tydligen är en riktig bussiness-man så brukar han alltid skita fullständigt i säkerhetsreglerna och packa in så många som det bara går. Framförallt på hemmapremiären. Ikväll är det "Crusin grand" på byn. Det är tydligen nån bil-grej som anordnas varje fredag som brukar dra en del folk. Det ska vi såklart utnyttja och glida runt i matchströjorna och ragga fans. Kan bli kul.
Nu dör dock min dator så vi hörs om några dagar gänget, håll igång så hörs vi!
"That´s how love works"
Vanligtvis brukar jag vakna av att det är ljust i rummet någon gång runt 10. Imorgon står dock klockan på ringning redan kl 08.30. Derbydags. Matchstart 10.00. Eftersom vi ännu inte fixat en ordentlig rauter så måste jag cykla ner till Starbucks för att se matchen. Inte riktigt som att stå på norra, men det é ju som det é.
Imorgon drar värdfamiljen till Las Vegas för att roa sig i fem dagar. Själv platsade man tydligen inte och blev istället hastigt och jävligt olustigt, hundvakt. Eller förlåt, djurvakt. Utöver hunden ska jag göda grisen, fiskarna, sköldpaddorna, och sist men inte minst, hästarna. För att göra det hela ännu svårare så ska varje hästkrake ha olika sorters käk. En ska ha packat hö, en ska ha mjukt hö (bortskämda överklass-hästar!?) och en annan ska ha nån form av pellets. Klarar jag av att hålla liv i hela gänget så klarar jag fan vad som helst. Fortsättning följer.
Jag kunde ha valt att slippa vara djurvakt, men då hade Miguel (hus-alfen) vart tvungen att bo här och med tanke på våra kommunikations-svårigheter så kände jag att det kunde bli lite väl stel stämning vid middagsbordet och valde därför att anta utmaningen och själv försöka hålla alla djur vid liv. Vi får se hur det går. Om det mot förmodan skulle skita sig så är det väl inte värre än att vi får käka hamburgare i några veckor framöver...
Laget börjar se bättre och bättre ut. Igår anslöt Keegan Evangelista, han är schweizare (orkar inte googla stavning) vilket gör att vi nu är fyra européer. Det ryktas också om att en ryss till ska in innan Kaliforniens stolthet shoppat klart för den här gången. Hoppas. Team Europe växer sig sakta, men säkert, starkare.
Besviken på mig själv att jag inte levererar veckans citat som jag borde, men kan ge er ett idag. Veckans citat signeras femåriga Erik (igen), som efter att jag bränt teoriprovet hånat mig hela kvällen, men tillslut får lite dåligt samvete...:
"We making fun of you failing the drivers test, but you know that it´s out of love. That´s how love works".
"We making fun of you failing the drivers test, but you know that it´s out of love. That´s how love works".
Det är så kärlek fungerar.
//Kolmården
Galja hela jävla Djurgården
Igår satt jag och deppade och funderade på om jag helt enkelt inte har tillräckligt hög IQ för att ta körkort. Kanske var bättre att cykla och åka buss resten av livet och på så sätt göra miljön en tjänst och samtidigt bygga lite extra benmuskler. Mitt under mina funderingar ringer Jesper.
Anledningen till att jag blev glad av att det var just Jepser som ringde var av olika anledningar.
För det första är Jesper en jävla vinnare och är inte så jävla seriös hela tiden. "Det é ju som det é"-mentaliteten älskar jag. Men den största anledningen till att jag blev glad av att han ringde var av den enkla anledningen att han inte heller har något körkort. Vi är på samma nivå liksom. Och efter att ha snackat ett tag så fick han försöka svara på de frågor jag hade fel på provet och efter att ha ställt de sju frågorna kunde vi konstatera att han hade lika många fel. Lycka.
Derby imorgon. Det räcker så.
/Time for heroes
The legs feed the wolf
Blandade känslor igår. Är fortfarande så jävla less, så tänker inte gå in på detaljer. Men från och med nu hatar jag fan bilar, vägar och allt som har med körtkort att göra. De kommer inte bli av med mig dock. "Ramla sju gånger, res dig upp åtta", som man brukar säga. Har ännu inte berättat detta för morsan. Inte för att jag tror att hon skulle bli sur, snarare tvärt om. Det är en av anledningarna till att hon knappt fick vara på plats på mina matcher de senaste åren. För varje gång jag gör en dålig match eller släpper in ett billigt mål får en att känna sig som en liten (dålig) unge genom att säga typ "Ååh jag tyckte så synd om dig när du stod där och målen fortsatte ramla in". Jag tar hellre en utskällning i såna lägen. Älskar dig dock, morsan.
Kvällen avslutades dock bra.
En sak man måste göra som svensk i USA är som sagt att gå på baseboll. Av lite olika anledningar så har baseboll-matcherna med grabbarna i laget blivit inställda, så igår tog jag och Felix saken i egna händer. Eftersom vi inte hade någon bil (ja, det var därför) så bjöd jag med värdfamiljens barnvakt, Madison, till matchen. Meningen var att hon skulle lära oss baseboll-reglerna, visa oss runt i downtown och hjälpa till när engelskan svek. Det visade sig dock att hon aldrig sett en basebollmatch i hela sitt liv. Downtown? Hon hade aldrig varit där. Blev ändå en trevlig kväll och innan jag gjorde körkortsteoriprovet så erbjöd sig Madison att hjälpa mig plugga ifall jag inte skulle klara provet första gången. Det löste man ju på en bra sätt.
Eftersom varken jag eller Felix badar i pengar så blev det de billigaste biljetterna på hela arenan ($12), dock så var det förmodligen det mysigaste platserna också. Slutade med att vi satte oss på gräset och slängde upp fötterna på stolarna framför. Fick lite flashbacks från när jag och Tobbe brukade ta med oss solstolarna och sätta oss uppe på Skinnaråsens kulle på division2-matcherna hemma i Sverige. Mysigare än så blir det förmodligen inte.
För att straffa mig själv efter gårdagens debacel så tackade jag idag nej till skjuts till träningen utan hoppade istället upp och cykeln. Kommer avverka de 4km på cykel resten av veckan. Ett sätt att väcka mig själv och visa att jag inte accepterar mer misslyckanden och samtidigt få lite extra träning. "The legs feed the wolf", som Herb Brooks säger, i en av världens kanske bästa filmer.
Nu sitter jag på Starbucks och laddar ner film i väntan på träning. Till höger sitter två militärgubbar och snackar gamla minnen. Hade helst av allt velat sätta mig vid deras bord och lyssna på historier hela dagen. Istället lackar jag på min dåliga engelska, tar en klunk av mitt kaffe och fortsätter ladda ner film i väntan på träning. Hörs.
/#33
Smekmånaden är över
Lill-Erik var magsjuk igår. Magsjuka är den absolut värsta sjukdomen som finns. Går hellre runt i 44 graders feber än att ligga hemma och spy. Därför så lämnade jag i princip bara rummet när jag var tvungen att åka på träning. Är någon magsjuk i mitt hus så är det fan allvar. Såhär såg det ut hemma på F9 när morsan och syrran var magsjuka. Jag och farsan tog det ett steg längre och gled runt med de här tills att faran var över. Med lyckat resultat.
Idag känner sig Erik dock bättre,så förhoppningvis är faran över för den här gången.
Andra dagen i USA drog jag och värdfarsan iväg och köpte en telefon (detta var innan jag visste att det bara var att gå in i en telefonaffär och fråga efter ett simkort för att slippa köpa ny mobil). Jag var inte helt nöjd med att tvingas lämna min kära iphone, men kände att "det finns inte så mycket att göra än att gå skilda vägar" och därför gav jag verkligen min nya amerikanska SKITMOBIL en ärlig chans. Trots att jag varken kunde spela Ruzzle, ta kort eller ha väckarklocka, så krigade jag mig vidare. Fram tills idag.
För mitt under genomgången med en morgongrinig tränare så plingar mobilen till i ett dödstyst omklädningsrum. Tränaren kollar ut över rummet... "IF I HERE THAT PHONE AGAIN IM GONNA FUCKING BREAK IT". Med bultande hjärta sträcker jag mig fram till mobilen (så osynligt jag bara kan) och stänger av ljudet. Tror jag. Men minuten senare plingar det till. Igen. Ser framför mig i huvudet hur tränaren kliver fram och skickar mobilen i betongväggen, men antingen hyperventilerade han innerst inne, men lät det passera, eller så hade jag bara gurre vid min sida för som tur var uteblev reaktionen.
Denna händelse var dock droppen som fick bägaren att rinna över så idag åkte jag och spontanköpte ett simkort till mig gamla härliga iphone. Som såklart var låst till tele2. Fattade man ju. Bara att göra som vanligt vid nödsituationer. Ringa morsan. Så förhoppningsvis löser hon problemet under morgondagen, annars vet jag inte vad jag gör.
En grej till. Från och med nästa inlägg kommer jag att publicera mina blogginlägg på Webbsporten.se också. Jag känner att vi har byggt upp en jävligt skön och avslappnad stämning här på bloggen och förhoppningsvis ska det fortsätta vara så och inte förstöras av att en tredje part ska vara med och leka. Dock kan det bli så att jag i fortsättningen ibland väljer att använda lite mer korrekta ord, kanske en och annan parantes mindre osv. Säger inte att det blir så, men kanske.
Imorgon när jag vaknar kommer gulddrömmen antingen vara borta eller också så kan vi börja planera segerbanketten. Framåt stolta AIK! Kööööör!
"Pacific is king"
Idag smygstartade av någon anledning ligan. Ligaledningen verkar lika korrupta som SVFF och låter vissa lag dra igång redan idag medans de stora elefanterna får vänta upp till två veckor innan de kliver upp på scenen. Så när vi har hemmapremiär om 14 dagar så har våra motståndare redan varit igång i två veckor och hunnit spela SEX matcher. Det är inget man skojar bort.
Den senaste månaden har man kunnat läsa om varje lag i ligan. Ett lag per dag. Varje dag har man kunnat läsa om hur alla lag är bättre än någonsin, har nya super-tränare och stjärnvärvningar som inte är mänskliga. Det är 24 lag i ligan och jag skulle kunna hitta 20 exempel. Men för att ni inte ska behöva läsa hela natten så plockar jag bara lag från vår division (det är 6 lag i varje division och 4 första går till slutspel, tänkte dra förutsättningarna ordentligt i ett annat inlägg).
Lake Tahou Blue: "They may have a new home, name, logo, head coach and cast of characters but the Lake Tahoe Blue are going to try and channel their inner Bay Area Seals this season and return to the Thorne Cup Finals once again. They won’t be surprising anyone this time around but with the talent they have coming in and a knowledge of what it takes to make it to the top, they probably won’t need a second half turnaround to make it happen."
Long Beach Bombers: "The Long Beach Bombers haven’t been the kind of team coaches see on their schedule and immediately chalk up as a win, nor are they an opponent that is feared throughout the league but head coach Chris White expects that to change for the better this season. With talent seemingly bursting at the seams of the Bombers roster and White pushing his team to improve every season, one would think the pieces are place for Long Beach to make a real run this season and play with that “C” word that White keeps throwing out; consistency, consistency, consistency"
Ontario Avalanche: "With a plethora of returners, who all know Shaw’s expectations and coaching style, the goal for the Avalanche this season is to win a title, nothing less will suffice."
Citaten är tagna ur längre texter och jag har säkert missat en del, men efter att ha läst det där så låter det som att allt annat än ligavinst är ett fiasko för de tre ovanstående lagen. Och då har jag inte ens räknat upp förra årets vinnare av divisonen, Fresno Monsters.
Kan fortsätta med några citat om vår division (Pacific Division):
"No coach is going to tell you that the division their team plays in is anything but the best in the league but Shaw firmly believes that top to bottom, the West is king."
"Collins had nothing but praise for the Pacific Division and how tough it is to play against every opponent. He said that anyone can beat anyone and that if you don’t bring your “A” game on a certain night, you can expect to lose."
"Like most coaches in the Pacific, Carlyle talked about how tough it is to play in the division, not only in terms of competition on the ice but also in recruiting, with so many local teams going after the same players."
Som ni hör så låter det som att vi kommer få fullt upp i vinter. Anledningen till att jag har plockat fram alla det här citaten är för att idag släpptes vår "inför-rapport". Räknade med att få höra det som alla andra lag fått höra, typ "Gulls blir att räkna med iår". Istället blev det precis tvärtom, vi kommer få kriga oss till varje poäng och ett stort hjärta måste kompensera upp avsaknaden av klass. Typ. Förhoppningsvis har experten ett EX i San Diego som han ännu inte kommit över och därför önskar staden och alla invånare all olycka. Annars ser det inte jätte-ljust ut inför säsongen. Hela införtexten går att läsa här: http://pointstreaksites.com/view/westernstateshockeyleague/news-851/news_86924
14 dagar till premiär alltså, kom och ta oss!
Bilder
Min morbror har i vartannat inlägg tjatat efter bilder och morbror-Björn är en av de personer jag har mest respekt för på jorden, alla kategorier. Därför har jag såklart skakat fram lite bilder.
Det här är bilder från dagens baseboll-match vi arrangerade på tomten. 
Andra bilden visar hur Michael är påväg att skicka iväg en boll som precis efter att kortet är taget får Felix att vrida sig smärtor. Förmodligen blir det ett litet lätt blåmärke på låret imorgon. I bakgrunden kan ni se lyan som ska försöka ersätta Fjärilsvägen 9 i åtta månader.
På bild tre ser ni en knockad Felix och en skadeglad lill-Erik.
Bra försvarsspel vinner titlar
Första tänkte jag bojkotta bloggen idag och helt enkelt skita i er läsare, på samma sätt som ni sket i mig och min läsartävling. Antalet läsare som svarade på frågan var lika många som antalet gånger jag dragit en story för mina lagkamrater utan att engelskan har fuckat upp mitt i. NOLL. Nu får ni det att se ut som att jag knappt har några läsare alls, skärpning eller avgå!
Dagen såg ut nästan exakt som gårdagen. Satt på Starbucks och pluggade körkortsteori (hehe) och hade det mysigt. Lämnade cykeln i omklädningsrummet idag och åkte istället hem med Drake. Stannade och åt på Five Guys (rekommenderar det till alla mina svenska bröder i USA) efteråt och nu är jag hemma.
Jag har inte skrivit så mycket om hockeyn i bloggen, det kan tyckas konstigt med tanke på att det är ju faktiskt anledningen att jag är här. Det beror dock på att matcherna inte börjat än och då finns det inte så mycket att rapportera. Idag började dem rigga upp kamerorna som ska filma våra matcher. Eftersom jag inte var säker på om de filmade eller inte så tog jag det säkra före det osäkra och jobbade lite extra hårt och var lite extra noggrann. IFALL de skulle filma vill man ju inte framstå som hockeyns svar på Tomi Maanoja (googla om ni inte vet vem han är).
Just nu jobbar vi mycket försvarsspel på träningarna. Vår tränare är lite som en italiensk fotbollstränare, han är noga med detaljer och defensiven är allt och allt annat är oviktigt. Så just nu handlar det mest om hur vi (utespelarna) ska ligga "rätt" i försvarszon (eftersom att det är många läsare som är ointresserade av hockey tänker jag inte gå in på vad det innebär). Igår sket han helt i puckarna och lät spelarna åka från sida till sida i försvarszon där det helt enkelt handlade om att rätt spelare skulle vara på rätt plats. Halv-tråkigt för mig som målvakt, men om jag får välja mellan träningar med mindre skott eller tvåsiffriga förluster så tar jag såklart det förstnämda.
Sitter och i vardagsrummet och skriver och i bakgrunden rullar en musikal. Nyss spelades "Hit me with your best shot", herregud vilken jävla låt. Fem plus. Nu ska jag kolla lite film innan jag går och lägger mig tidigt för imorgon väntar löpning. Ni som hängt med i bloggen kommer ihåg när jag jämförde ett barnkalas med helvetet på jorden. Är det något som är värre än ett barnkalas är det nog fan löpning. Hörs!
//Ett bra anfallsspel vinner matcher, ett bra försvarsspel vinner titlar
Läsartävling
Är så jävla omotiverad och ofyndig när det gäller att hitta på rubriker till inläggen. Funderar på att ha ett tema, Bank och Niva på sportbladet har t.ex låttexter. Ett ganska bra rubrik-tema, det här inlägget skulle t.ex ha kunnat heta "Black night is a long way from home", från låten Black Night med Deep Purple. Skriva gärna i kommentatorsfältet om ni har någon bra idé på tema. Vinnaren får en valfri Gulls-souvenir värde under $20!
I förra inlägget skrev jag att jag skulle ta en runda på stan med cykeln. Dock blev den resan inställd pga för lite luft i däcken. Istället gjorde jag debut på cykeln idag istället.
Eftersom jag fortfarande inte har tillgång till internet när inte värdfarsan är hemma så bestämde jag mig för att trampa ner till Starbucks (innan jag åkte till USA var tanken att jag skulle hitta ett litet mysigt fik där jag kunde bli stammis och tillslut inte behöva säga vad jag vill ha utan bara få det serverat. Starbucks är "mysiga fiks" motpol, men det får duga tills vidare) och utnyttja deras gratis WIFI. Där satt jag och laddade ner filmer, pratade skype, lyssnade på musik, läste sportbladet och tillslut hade klockan blivit så mycket att jag gjorde bedömningen att jag inte skulle hinna hem och tog därför cykeln direkt till träningen. "Fan va skön jag är som är så jävla spontan", tänkte jag.
Vad som inte var lika skönt var att cykla hem efter ett ispass och 1h cirkelträning i benen. Det gjorde det inte lättare av att de sista två kilometrarna avverkades i totalt mörker eftersom det varken fanns gatlyktor eller cykellampa.
"Men vadå, hur mörkt va det då?"
Såhär mörkt.
Idag fick resten av laget och de två andra målvakterna flytta in i omklädningsrummet. Kul för dem.
Sjuk bildbomb
I ett desperat försök att ragga klick så bjöd jag på en aftonblandet-rubrik.
För att stilla er bild-abstinens ger jag er två bilder från gårdagen. Eftersom jag har sån usel kamera på min egna mobil måste jag förlita mig på att alla andra tar bilder, därför är det som det är.
Ah,det var typ det.
För att stilla er bild-abstinens ger jag er två bilder från gårdagen. Eftersom jag har sån usel kamera på min egna mobil måste jag förlita mig på att alla andra tar bilder, därför är det som det är.
Ah,det var typ det.
MDMH
Började skriva ett inlägg igår, men var så gripande jävla trött att det helt enkelt inte gick att fortsätta. Gör ett nytt försök idag.
Igår hann jag med en hel del. Dagen började med is 07.15 (varför!?) och följdes upp av löpning på stranden. Stranden ligger nedanför höga klippor så för att alla strandsoftare ska kunna ta sig ner så finns det evighetslånga trappor ungefär var tvåhundrade meter längst med stranden. Tränaren tyckte såklart att det var ett perfekt träningsverktyg så där plågades vi upp och ner. Tydligen hade han vaknat på fel sida för när vi var klara (trodde vi) var det bara att göra om allting igen. Så idag känns benen värre än efter en inlineshockeydag med de sista showarna. TUNGT.
Har tjatat efter att få surfa sedan dag ett så efter löpningen stannade jag och två grabbar från laget och hade en liten surflektion. Kände mig som ett barn (när föräldrarna putar fart på gungan) när båda två stod på varsin sida av mig och skjutsade fart för att jag lättare skulle komma upp på vågorna. Det var svårt, men kul som fan och efter 44 misslyckade försök så stod jag tillslut upp. Magisk känsla. Bra att grabbarna hade bra tålamod.
Efter surfingen drog vi till en pizzeria där Drake för dagen jobbade (börjar bli en söndagstradition, gratis också). Där släpper han bomben att han har fyra biljetter till LA Kings – Phoenix så det var bara att hoppa in i bilen och gasa upp till LA för att kolla min första NHL-match någonsin. Bara en träningsmatch, men ändå bra med folk och coolt som fan var det. Men när powerplayen är ”sponsrade” av företag och det på läktaren står betalda klackledare, får det mig att spy lite inombords. Hellre ett halvfullt Vilundaparken med Leffe som säljer sittdynor för en tjuga än att ha en snubbe framför mig som säger åt mig när jag ska jubla och klappa händerna. Usch.
Idag har vi en välbehövlig vilodag. Jag tog mod till mig att gå ner till stallet för att återigen försöka hämta ut cykeln. Lättnaden när jag knappar in koden och det pipande ljudet slutar, går under rubriken ”lycka i vardagen”. Så nu ska jag bara försöka hitta cykelpumpen innan jag ska börja trampa in mot stan.
Min tvillingsyrra pluggar till Make-up Artist (typ) och nu behöver hon er hjälp för att vinna en tävling!! Så ni som är vän med henne på facebook (ni andra kan hoppa till nästa stycke): Efter att ni läst klart det här blogginlägget går ni in på hennes profil, klickar på bilden med brunetten och gillar bilden! Det var typ det.
Ps. Ekan har fått flytta in i omklädningsrummet. Ds
//”AND WE HAVE MCDONALDS POOOWERPLAY”
Hungriga vargar jagar bäst
Torsdagens inlägg resulterade faktiskt i ett läsarrekord! Hela 44 stycken klickade sig in på Gulls nr8 och det gör mig jävligt glad. Förmodligen var det för att jag hypade på twitter och fotbollsstjärnan Jennie Nordin bjöd på en retweet, men ändå. Nu jagar jag Blondin-Bella och hon vet om det.
Idag var det tänkt att vi skulle ha ett fett grillparty nere vid hästarna, men det slutade med att några grabbar från laget kom och kollade boxning i TV-soffan. Det var också rätt soft dock. För att slå ihjäl tiden fram tills matchstart (säger man så i boxning?) tänkte vi ta en runda med Mulen. Dock använde redan Miguel den. Jag vet sen tidigare att han har begränsade språkresurser, men det var svårare än vi trodde att riva språkbarriären. Efter att vi (på spanska/engelska) bett honom att få köra själva körde han först upp oss till huset, sen ner tillbaka och när budskapet fortfarande inte gick fram så plockade Drake fram googletranslate och då äntligen kopplade Miguel.
Det har en förmåga att alltid skita sig när jag ska ta med polare till ställen där jag verkligen inte vill att det ska skita sig (senast var i somras när försöket att hålla en lagom ljudnivå lyckades bra tills att en ambulanshelikopter kom dånandes mitt i natten och väckte hela Möja). Idag höll det på att skita sig igen när vi gasar runt med Mulen (som uppenbarligen inte var gjord för fyra hockeyspelare) och den plötsligt stendör mitt på vägen. Kände att det kunde bli halvdålig stämning om Sal skulle bli tvungen att komma och börja mecka klockan åtta en lördagkväll, men som tur va så puttrar den igång efter att fått vila i några minuter.
Utan att låta som en divig snorunge så sa både sportchefen och tränaren innan säsongen att jag var värvad som förstemålvakt. Men jag är inte lika säker längre. Först får jag nummer 33 kastat i ansiktet och idag kom nästa prestigeförlust. Tränaren har ännu inte gett oss tillgång till omklädningsrummet med motiveringen att "sitta där är inget man ska ta för givet, det ska man förtjäna". Idag fick dock mer än hälften av veteranerna flytta upp in. Dock inte 33an. Kan trösta mig med att ingen annan målvakt fick flytta upp heller, men ändå.
Blir ett kort inlägg idag för klockan står på ringning redan klockan 05.30 imorgon. Enda ljusglimten i den starttiden är att "strandfys" står på schemat och det ska inte underskattas.
/Hungriga vargar jagar bäst
Tjarå åttan
Idag hände något som fick mig att vilja åka raka vägen till flygplatsen, lämna slottet på Cordrey Drive och åka raka vägen hem till Sverige.
Samtidigt som jag fick kontraktet hemskickat fick jag också en lapp där jag skulle fylla i tröjnummer. Tröjnumret är viktigt för mig. Jag fick välja tre nummer, därför tog jag två med symbolisk laddning och en ett utfyllnadsnummer. Mitt första val var som ni kanske förstår åttan. Jag valde åttan dels för att åttan är evighetens tecken och eftersom jag har skrivit "showen dör aldrig" på baksidan av min mask så tyckte jag det passade bra. Andra anledning är att mina två favoriter glider/gled runt med tröja nummer åtta (kom och hata om ni törs).
Mitt andra val var 27. De flesta av er läsare behöver ingen närmare beskrivning. Tröja nummer 27 är egentligen Ivan Turinas, AIKs målvakt som spelade för fansen, med brutna fingrar om så behövdes, men som tragiskt nog gick bort för tidigt. Vila i frid, Ivan.
Mitt tredje och sista val var alltså tröja nummer 33. Ingen större symboliskt betydelse mer än att jag spelade med 33an i SDE (magiskt år) och att mitt personnummer slutar med 33. Så idag när tränaren ropade upp numret så fattade man ju att det skulle bli den betydelselösa trettiotrean som man skulle va tvungen att dras med i ett helt år. Och mycket riktigt. Satt i omklädningsrummet och försökte se på det positivt. Smackar man ihop treorna bildar det ju (med lite fantasi) en åtta. Så vi kör på det. Showen dör aldrig. Åttan dör aldrig.
Han dock inte deppa för länge för några minuter senare fick jag träffa största legenden hittills i USA. Precis innan vi ska gå ut på isen kommer 13-åriga (lika svårt som jag har för DE eller DEM har jag för åldrar. Kan alltså inte urskilja om en person är 4 eller 10 år. Helt omöljligt.Men vi drar till med 13 för åldern är inte så viktigt i det här sammanhanget) Mike (kommer ej ihåg namnet,men vi säger Mike) in i omklädningsrummet med sin pappa. Mike är lite lätt överviktig och har såna där glasögon som man kan trycka fram glasen så att dom står rätt ut (vilket han såklart hade gjort). Jag lägger ingen värdering i hans utseende, men det är en ganska viktig detalj när ni ser situationen framför er. Tränaren presenterar Mike som ett stort Gulls-fan som har gått på alla matcher de senaste säsongerna. Man ser på Mike att det egentligen hade räckt för honom att bara stå i omklädningsrummet och hans dag skulle ha varit "gjord", men pappan puttar på Mike och frågar om det inte är något mer han vill fråga. Mike skruvar lite på sig innan han tillslut kliver ut i mitten av omklädningsrummet och med en darrig röst frågar tränaren: "Om jag gör alla mina läxor, går på alla lektioner och om jag bara har max har ETT C i betyg, skulle jag kunna få vara materialare på en av era matcher under säsongen?".
Vilken jävla mordvinnare, Mike. Vissa ungar hade förmodligen velat ha massa pengar, en ny dator eller ett nytt TV-spel. Mikes morot till att kriga till sig bra betyg i skolan var att få vara materialare en match med San Diego Gulls. Blir ju fan rörd. Som sagt,vilken jävla vinnare.
Annars är det rätt lugnt. Mitt uppe i traning camp och det är inte n-å-d-i-g-t. Skulle egentligen till casinot idag med några i laget, men efter 1.5h löpning i San Diego-luften var man inte lika taggad. Sparade förmodligen lite pengar också (moget va, morsis?). Det fick bli lite TV-spel och cola istället. En vinnande koncept som aldrig sviker.
Idag käkade Felix hos oss och som vanligt när WSHLs längsta back kommer på besök så blir det satsig middag med glass och Marabou till efterrätt. Får bjuda över Felix oftare!
Glömde "Veckans citat" förra veckan,men ger er det idag istället. Lilla Erik ska i veckan spela match med klubbens tjejlag som behövde en målvakt. Efter att Micheal hånat honom för det var han inte lika taggad längre så för att peppa honom sa Sal "Det är perfekt ju, då kan du ragga upp dom i omklädningsrummet efteråt och bjuda ut dom på middag!" varpå femåriga Erik direkt svarar:
"Det var precis det jag hade tänkt göra! Sen bli kär."
Imorgon är vi träningslediga så då lär det förmodligen bli en dag på stranden. Hörs!
/33an
Börjar närma sig
Det här är inget vanligt inlägg för det här är (förhoppningsvis) bloggens första BILD-INLÄGG!
Det börjar närma sig premiär,nu bara (nåja) 23 dagar kvar till vi kickar igång! Som jag skrev på twitter vore det roligt om ni laddade ner lagets app i mobilen. Där kan ni kolla statistik, spelschema, truppen osv (hahaha medans jag skrev det där så kom jag på mig själv, inte en jävel av er bryr er när jag har match eller vem som leder poängligan, men aja). Sök på appstore "San Diego Gulls, kom igen det blir kul!
Det börjar närma sig premiär,nu bara (nåja) 23 dagar kvar till vi kickar igång! Som jag skrev på twitter vore det roligt om ni laddade ner lagets app i mobilen. Där kan ni kolla statistik, spelschema, truppen osv (hahaha medans jag skrev det där så kom jag på mig själv, inte en jävel av er bryr er när jag har match eller vem som leder poängligan, men aja). Sök på appstore "San Diego Gulls, kom igen det blir kul!
"No no, I live here!"
Efter helgens urladdning var vi idag träningslediga. Meningen var att jag skulle hoppa upp på cykeln och trampa in till stan och bara kolla läget. Riktigt så blev det inte.
Cykeln står parkerad i ett stall och när jag rycker upp stalldörren drar larmets moder igång över hela området! Det är alltså inte ett litet gulligt billarm som drar igång utan det vålds-tjuter ur fyra högtalare uppe på taket. Panik-ringer både Sal och Lisa, men ingen svarar ju såklart. Skickar iväg ett upprört sms till Lisa samtidigt som Tucker får för sig att det är ett inbrott på G och börjar skälla för att försäkra sig om att precis ALLA grannar fattar vad som är på gång. Och mycket riktigt så kommer första grannen nedspringande med sin egen hund i koppel. Försöker (till ljudet av larmet) förklara för det mycket skeptiska grannen att jag inte är en inbrottstjuv utan att jag spelar hockey i stans hockeylag och bor hos familjen LaCorte. När jag inte tror att det kan bli värre hör jag ljudet av en helikopter samtidigt som jag får ett sms: ”The police and fire department will come so make sure you have identification”. I det läget var jag nära att bryta ihop. Löper upp till huset samtidigt som jag i huvudet försöker komma på hur jag ska lägga upp snacket med de amerikanska snutarna, en precis när jag är uppe hör jag hur larmet tystnar. Ser sen att jag fått ett till sms av Lisa som förklarar att hon bara skojade om poliserna. Sjukt kul. Verkligen.
Efter den traumatiska händelsen var jag inte lika cykelsugen längre så gick istället upp till huset igen (var tvungen att ta en dusch också) och nu ligger jag och inväntar Monday Night Football. San Diego Chargers, mitt lag (japp, det blir det lokala laget som jag ska jobba in resten av min livstid), ska ut och veva. Av vad jag har hört av det två timmar långa för-snacket så kommer det bli en lååååång kväll för grabbarna, men vi får se.
Hörs!
/”No no,I live here!”
Första dagen på säsongen
Dåligt med inlägg just nu. Ska bättra mig. Igår började campen och det var ingen mysig mjukstart med små-lagsspel och uppknäppta hjälmar. Det började med att vi fick väga oss och kolla fettprocenten. Tur att man körde mer beachfys än löpning i sommar för annars hade det känns halvjobbigt att ställas sig i bar överkropp mitt i det tysta omklädningsrummet och få fettprocenten mätt i armar,ben,mage och rygg. De som hade över 12 i fettprocent hamnade i "fat-club". Eller "de"...Det var faktiskt bara EN stackare som hamnade där, led med honom när han fick ta emot beskedet. Tydligen blir det en del extra löpning för honom.
Sen va det dags för bip-test (?), då var man inte lika nöjd över att ha kört mer beachfys än löpning...
För er som inte vet så är bip-testet ett konditionstest där man ska springa fram och tillbaka mellan två linjer och det går ut på att hinna mellan linjerna innan det piper. Tror jag hamnade i övre botten, en medelmåtta helt enkelt.
Sen var det längdhopp, armhävningar och situps. Där gick det bättre.
Det var tänkt att vi skulle köra en vanlig träning, men med kvarten kvar till träning kommer tränaren in i omklädningsrummet med "dåliga nyheter". Det är tydligen noll-tolerans mot tobak, men det sket ju Drake (han med det briljanta namnet jag skrivit om i tidigare inlägg) i. Inte en lika briljant insats som resulterade i att tränaren lämnade kvar puckarna i omklädningsrummet och istället valde att dra igång säsongen med 1.15h skridskoråkning. Laget var halv-glada på Drake efter det hjärnsläppet.
När allt var klart drog några i laget och käkade på appelbees. Mysigt.
Idag var det uppstigning 05.30 för is för att sen dra till stranden för att köra fys. (Sjukt Kaliforniskt att köra löpningen på stranden), känslan av att få kasta sig i vattnet efter att ha sprungit i trappor med träningsvärk var m-a-g-i-s-k.
Nu degar jag i soffan och kollar fotbolls-premiären med värdfarsan. Nej,jag har inte valt lag än.
/"I got bad news for ya"
Sista dagen på semestern
Igår hade vi vårt första möte med laget. Ägaren och tränarna surrade om vad som förväntades av oss, hur upplägget de närmsta veckorna såg ut och lite övrig info. Sen var det lite julafton-feeling när man fick komma fram och få all utrustning. Jackor,tröjor,pikétröjor,handuk, väska osv. Jänkarna tyckte att två meter långa Felix skulle ha en XXL-Piké. Jag och Felix var mer tveksamma, men han växer nog i det där tältet förr eller senare. Det var lite oklarheter ifall vi svenska räknades som "rookies" eller inte, men eftersom vi spelat juniorhockey tidigare så räknades vi tydligen som veteraner. Det är en ganska viktig detalj för tydligen får rookiesarna göra en del grisiga saker. T.ex. Tränaren berättade att vi skulle delas in i städgrupper där en grupp varje vecka har ansvar för att städa omklädningsrummet. "Och ni veteraner ska också städa! Eller ah, iallafall se till så att rookiesarna städar..."
Idag var sista lediga dagen innan trainingcamp drar igång imorgon. Den spenderades med lite shopping (nu blir det tjejbloggs-stuk igen). Först var vi till två feta hockeyaffärer. Jag köpte två nya stickor (behövde dock bara betala för en! Antingen charmades kassören av vår svenska dialekt eller så gjorde han ett misstag som kostade honom 90 dollar). Lillebrorsan som är fem år har redan bestämt sig för att bli målvakt. Dock så är han så liten att det (fram tills idag) inte funnits kombinat i hans storlek,så han har fått nöja sig med ett utespelar-axelskydd (hård grabb), men idag tjänade jag lite pluspoäng hos familjen genom att fråga efter det minsta kombinatet i affären och efter ett samtal till Sal senare så åkte jag hem med två klubbor och ett mini-kombinat.
Resten av dagen spenderades i poolen och nu ligger jag här och laddar för en ny säsong. Hela helgen är fylld med massa ångestframkallande fystester, men överlever jag bara dom så tror jag det här kommer bli jävligt bra.
Nu hoppar jag som fan mellan ämnen,men måste bara klargöra en sak: Jag ser mig själv som VG-kille när det gäller det svenska språket. Inget supergeni, ingen dyslektiker, men ändå över medel (får man tycka så?). Dock är det en del av det svenska språket som jag ALDRIG kommer att förstå. Trots att jag verkligen försökt fatta så är det helt tomt när jag ska försöka komma fram till om jag ska använda DE eller DEM. Det är alltså HELT omöjligt. Därför använder jag alltid DOM (om jag inte är 100% säker) och kommer att forsätta göra det tills någon pedagogisk person med mycket tålamod förklarar exakt vad som gäller. Så, nu vet ni.
Är inte helt bekväm med min nya mobil som bland annat vill byta ut mina svenska ord mot engelska i varje sms. Blir inte bättre till mods när jag ringer Dogge (bor i Florida) och får höra att han utan problem använder sin svenska mobil med ett amerikanskt abonnemang. Men "det e ju som det e"!
Forsätter försöka få upp bilder i bloggen,men har ännu inte fått tag i VD Isabelle Carlsson. Svarar hon inte på facebook inom de närmsta 48h så funderar jag på att efterlysa henne.
Anders Svensson är ett jävla geni och det har jag alltid sagt. Sen att det kommer massa folk och hyllar honom NU,men som alltid annars hånat honom, det gillar jag inte. VM-drömmen lever tack vare Anders,tack Anders!
I USA har dom en egen fil som de kallar "express-lane", där får man bara åka om man är fler än en person i bilen. Smart grej som lär göra att folk sam-åker mer, vilket förbättrar miljön. Varsågoda Miljöpariet.
Slutligen: Jag har lagt märke till att antalet unika läsare per dag ökar varje gång jag skriver ett nytt inlägg. Det måste betyda att ni läsare berättar för varandra att ett nytt inlägg har kommit ut och att därför läsarantalet ökar just dom dagarna. Sånt måste hyllas,tack som fan för det!!
Nu ska jag försöka sova för imorgon början äntligen säsongen 2013/2014!
/Upp och dansa
Står inför ett svårt beslut
Klockan är nu 11.30 på kvällen och det har som vanligt varit en ganska lugn dag. Jag och Felix passade idag på att dra ut med "the mule" (jag vet, engelska är bannlyst i bloggen, men jag vet verkligen vad man ska kalla den på svenska) när grabbarna var i skolan och kunde därför trycka på lite extra i kurvorna. Kul. Sen drog vi ner till rinken och körde lite allmis och när vi sen såg att tränaren också var där så gick vi upp i gymmet för att visa att vi inte tänker sitta på bänken iår. Hoppas budskapet gick fram. Idag träffade jag också nya barnvakten för första gången. Försökte va så skön som det går med min knackiga engelska, men tror inte jag tjänade några bonuspoäng hos henne.
Har aldrig sett en hel amerikansk fotbollsmatch i hela mitt liv, men eftersom NFL-kanalen är på dygnet runt i köket och jag har sett fjortontusen inför-program så ska jag erkänna att jag är en aning laddad inför premiären imorgon. Finns dock ett probem. Jag har inte valt något favoritlag.
Vissa av er tänker nog nu att "sluta få det att låta som att det är värsta grejen". De personer som tänker så är samma personer som byter favoritlag när Zlatan byter arbetsgivare eller när Chelsea vinner ligan. Jag är inte en av er. Väljer jag att börja följa San Diego Chargers så kommer jag inte lämna dem trots att det inte vinner en match på fjorton år. Därför står jag inför ett väldigt avgörande beslut.
Avgörande faktorer i valet av lag:
Populäritet: Det tråkigaste som finns är att hålla på ett lag som varenda jävel håller på. T.ex så finns det fler Manchester United-supportrar i Asien än vad det finns Everton-fans och det är så vidrigt att jag vill gnaga sönder mina handleder. Plast hela vägen. Däremot får laget inte vara fööööör oälskat för då visas tydligen inte matcherna på TV. San Diego Chargers har tydligen det problemet. Eftersom laget inte säljer ut arenan på matchdagarna så avskräcks TV-bolagen från att sända dem för att det är oroliga för dåliga tittarsiffror. Ska man följa ett lag så är det en ganska viktig detalj att man faktiskt kan följa dem.
Kvalité/Antal showare: Jag åker hellre till Nationalarenan och ser AIK förlora varenda match en hel säsong än att tvingas följa brutalt osexiga Gefle IF. Ska man orka stå ut med laget en hel livstid krävs det lite show och finlir. Gärna en helkroppstatuerad svart Quarterback som gärna sågar med och motspelare.
Logga/Färger: Enligt mig en av de viktigaste kriterierna. Ett snyggt klubbmärke är A och O om man ska kunna gå runt i lagets kepsar och tröjor. Tar hellre tio titellösa år med Oakland Raiders än att glida runt med en delfin på kepsen.
Med hjälp av dessa kriterier har jag lyckat solla bort alla lag i NFL förutom tre. Kvar står:
San Diego Chargers: Borde egentligen vara det självklara valet eftersom jag bor i San Diego. När folk om tio år frågar varför man håller på dem vill man kunna säga "Jag bodde där som tonåring och sen dess har jag varit fast". Ett minus är som sagt att de dåliga publiksiffrorna gör att laget inte alltid visas och framförallt inte på måndagar (bästa sändingstid). Dessutom fult märke.
New York Jets: Min värdfarsa är ett maniskt Jets-fan så jag väljer jag Jets kommer jag vara mest insatt, min lag kommer aldrig bli bortprioriterat här hemma ifall matcher krockar och dessutom har de en hyffsat cool logga. Dock så känns det lite för mainstream att hålla på ett lag från New York. Men jag vet inte. Ett minus (men samtidigt ett plus) är att de tydligen är bedrövligt dåliga, men min värdfarsa menar att väljer man att börja hålla på Jets nu, genomlider 20 år av bedrövelse och sen när dagen kommer när man till slut vinner superbowl och man kan säga att man hängt med alla år i träsket, då kan man fira på riktigt. Det ligger nått i det han säger. Han förklarade sin hängivenhet på ett klockrent sätt: "Att följa Jets är som att kolla på en bilolycka längst med bilvägen. Man borde inte göra det för det är folk som ligger blödande och det är bedrövelse överallt,men ändå så saktar man in för att kolla varenda gång."
Oakland Raiders: Nästan enbart pga deras brutalt coola märke och den stilrena svart/vita dressen. Dessutom är det ett lag från Kalifornien så om jag ska va lite lokalpatriot,men inte väljer Chargers så är Raiders en bra kompromiss.
Som sagt, ett svårt val som måste göras. Har ca 18h på mig att bestämma mig. Premiär imorgon alltså, ladda!
Labor Day
Som sagt så händer det inte så mycket spännade nu innan showen drar igång, men jag passar ändå på att skriva ett kort inlägg nu när jag för en gång skull har internet.
Idag har varit en rätt lugn dag som började med lite tv-spel med Felix som sov över natten till idag. Varken jag eller Felix har tidigare varit skjutspels-entusiaster, men efter de senaste dagarna är det inte omöjligt att vi tar en "måndagshals" (Måndagshals: När du på måndagsmorgonen känner dig sjukt trött på livet och därför drar till med "halsont" för att slippa skolan och eventuell träning för att sedan vara fit for fight på tisdagen) när det vankas roadtrip och istället känner ett stort COD-lan. Vi får se.
Efter tv-spelandet åkte vi lite fyrhjuling i bergen och badade för att sedan avsluta dagen i ishallen med att spela en "pic-up game". Pic-up games är matcher som alla som är 18 får glida ner till och spela. Kul grej, men som målvakt är det halv-B. Grejen med lallar-matcher är att utespelarna kan åka runt och va lite sköna, göra långa dragningar och lägga flippmackor längst blålinjen. För oss målvakter betyder det oftast att tre spelare kommer mot dig och sedan passar pucken mellan sig tills du blivit tillräckligt bortgjord att det bara är att pissa in pucken i mål. Kul för dom, rätt värdelöst för oss. Dock kul och bra att vara på is innan de riktiga träningarna drar igång, så ska inte klaga. (För alla är dock inte pic-up matcherna så obetydliga. Efter ett antal felpass och dåliga beslut i rad så slutade det med att vår tränare blev så less på sig själv att han drog av klubban i två delar mot sargkanten. Efter det utbrottet kommer jag tänka till en extra gång innan jag går ner bakom målet och är "lite skön" med klubban den här säsongen).
Annars är det rätt lugnt här i södra Kalifornien. Har gjort en mur av stolar för att slippa bli väckt av Arnold kl 06.00 imorgon bitti. Förra muren rev han utan problem. Fortsättning följer.
Dagens läsarfråga: Är Mesut Özil en ödla eller en människa? Hårfin gräns.
/8
Händelserik dag
Sammanfattade de två senaste dagarna i ett svin långt blogginlägg,men när jag sen skulle publicera så försvann allt. Orkar inte skriva om, men ni missade inte så mycket egentligen.Väcktes klockan 6 på morgonen av att Arnold (grisen som bor på balkongen) panikgrymtade (?) och vägrade sluta. Efter att jag i ca 10min ignorerat och försökt intala mig själv "han är bara en gris" så gick jag tillslut upp och kollade vad fan det var frågan om. Anledningen till att Arnold var lack var att det hade läckt från ett vattenrör och halva balkongen var fylld med vatten. Jag berättade om vattenincidenten för Sal som skickade vidare problemet till husalfen Miguel (om jag inte berättat om honom så kommer det i ett annat inlägg) som nu har åtgärdat problemet.
Igår var det meningen att jag och Felix skulle ha en soft dag på stranden, men det kunde vi ju glömma. Som vanligt när jag är ute och vevar så går jag mer på känsla än på planering, och så också igår. Vi satte oss på cyklarna, kollade på kartan, uppskattade sträckan till ca 9km och därefter använde vi oss av uteslutningsmetoden vart havet låg. "Soft" tänkte vi, "då krigar vi oss dit på 30min max."
Efter en timmes trampade hade vi fortfarande inte sett skymten av något vatten och frågar därför en tjej längst vägen. Tjejen säger direkt att "ni är bara 5min ifrån". Eftersom jag redan blivit lurad en gång så förklarar jag att vi tar oss fram via cykel, inte bil. Trots det så säger hon att det fortfarande bara är 5min till havet. I det läget borde jag ifrågasatt hennes lokalsinne, men inte fan gjorde jag det.
Efter en halvtimme till börjar vi undra om hon verkligen hade koll på vart havet låg. Efter 2h förstod vi att vi blivit lurade. kl 5.00 når vi äntligen stranden. 30min blev hastigt och jävligt olustigt 4h. Efter ett efterlängtat bad i havet så är det dags att ta sig hem. Eftersom vi inte hade en aning om vart vi var någonstans var det uteslutet att cykla hem. Därför ringer vi Felix värdfarsa som frälser genom att komma och hämta oss.
Motgångarna var inte slut för dagen för när vi står och väntar på får frälsare så stormar det fram en snut ur sin bil som förklarar att det "varit problem på stranden" och att vi passar in på signalement. Han frågar om jag har en svart plånbok i min väska (vilket jag har) och ber om att få söka igenom väskan. Höll på att bryta ihop när han drar fram TVÅ svarta plånböcker ur min väska, men det visar sig att den ena är Felix. I två sekunder var jag säker på att jag skulle få spendera natten med 105kg Craig på kåken, men det löste sig.
Precis när vi hämtat oss efter brottsanklagelserna så visar det sig att jag i fem timmar åkt runt med en Black widow spider på styret. Biter detta spindelhelvete dig så dör du inom tio minuter om du inte får motgift (nu tror ni att jag hittar på,men jag har bildbevis på både skorpinjonen och spindeln), men som tur är var så var han snäll mot mig den här gången. Det var den dagen.
Hör dagligen magiska citat från amerikanarna så varje söndag hade jag tänkt köra "Veckans citat". Hoppas på så sätt att hålla kvar er trogna läsare några veckor till och det är samtidigt ett sätt att i efterhand komma ihåg alla sköna citat.
Ni som känner mig vet att om jag får välja mellan att spendera en natt i Fritzl källare eller en dag på ett barnkalas så väljer jag källaren alla dagar i veckan. Dock så börjar jag nu bli en jävligt bra storebror. Om några timmar är det JAG som ska hänga med Erik in i omklädningsrummet och hjälpa honom på med utrustningen till hans match. Knyta skridskor, knäppa spännen, hjälpa till med att få tröjan över axelskydden.
Vilken jävla familjefar. Hörs!
