sandiegosnummeratta.blogg.se

Sittter på Starbucks (jag,i mina ögon kommer det alltid att vara Starbucks), men idag är jag inte ensam. Det är nämligen "Vetarans day", dagen man hyllar alla krigare som slåss för landet. Därför är alla ungar lediga från skolan. Nice för ungarna, inte lika uppskattat av värdfarsan. "Just to make my life a little more difficult". Eftersom vi fortfarande inte har internet hemma så kan han inte jobba hemifrån, därför sitter vi här hela gänget. Värdfarsan jobbar, Micheal gör läxor och jag pluggar körkortsteori. Lill-Erik? Han spelar spel och bara softar såklart!

 

Helgens matcher var (som vanligt) rätt tunga. Hatet fortsätter flöda och under hela matchen stod det en fet bonde bakom målet och trodde han var fyndighetens mamma. "Hey number twentyseven, go back to Sweden you fucking loser". Antar att han skrek så för att få mig ur balans, men i själva verket fick jag ju värsta vattenskallen. Han betalar för att se mig spela en lördagkväll, har tagit sig tid att titta upp vilket land jag kommer ifrån och blir dessutom jätte-ignorerad. Frågan är vem som är förloraren.

 

Spelade inte fredagens match, vilket fick min värdmorsa att brinna. Därför tog hon sig friheten att skriva ut sitt hat på San Diego Gulls facebook-sida... I ett av tre inlägg skrev hon bland annat "Jag fattar att man måste ha kontakter för att spela i den här jävla klubben, men det här är ju pinsamt!" Halv-dålig stämning när jag ligger på hotellrummet med de andra två målvakterna på varsin sida om mig... "Jahasåatte...."

 

Bussresan hem från Fresno tog ungefär 7h. Därför var man inte jätte-laddad när en lagkamrat frågar om man vill spela veteranmatch (ska tilläggas att det var veteranhockeyns division 4. Den sämsta serien. Uttrycket "Hockeyns bakgård" har fått en helt ny innebörd) klockan 10 samma kväll. Men eftersom jag inte har så jättemycket annat för mig så var det bara att dra på sig sin dyngsura utrusting och ställa upp. 

 

Det jag älskar med veteranhockeyspelare är att de spelar inte för pengarna, för att få respekt hos klasskamrater eller för att bli kända. Det spelar för att de älskar hockey så jävla mycket och inte vill sluta trots att de är 40 år gamla. Och när de åker ner till hallen en söndagkväll klockan 10 så gör de det inte för att lalla runt i en timme, utan spelar som om det vore en avgörande match i kvalserien (den vanliga liknelsen är SM-final, men kvalserien är ju så jävla mycket ångestframkallande/mäktigare). I pauserna snackar de inte om vad de gjort i helgen eller vad som ska hända nästa vecka, utan fokuserar istället på hur de ska få bättre snurr i anfallszon och hur viktigt det är att lämna tredje man högt för att inte släppa farliga kontringar. Jävla hjältar. 

 

Tänkte först va lite hånfull för att veteranspelarna tar matcherna på lite för stort allvar,tills att jag stod där i målet med en 2-1-ledning med 1 minut kvar och blev jättenervös. Då var det istället jag som stod där och skrek för att gubbarna skulle backchecka och när slutsignalen kom kändes det inte som en veteranmatch klockan 10 på en söndagkväll, snarare en avgörande match i en tight kvalserie. "For the love of the game", typ.

 

För övrigt...

 

...så gjorde Keegan stopp i toaletten för några veckor sen, vilket han fått höra några gånger. Dock fick man ju äta upp det idag när det blir j-ä-t-t-e stopp i toan efter morgonskiten. Det rengörningsarbetet jag fick ägna morgonen åt önskar jag inte ens fettot som stod och skrek på mig i lördags. Har ännu inte löst problemet. Har inte heller berättat för värdfamiljen. Fortsättning följer.

 

/#27