sandiegosnummeratta.blogg.se

Får som vanligt klagomål för den dåliga uppdateringen. Hade kunnat lacka och skriki "JA MEN GÖR DET BÄTTRE SJÄLV DÅ", men säger istället som min tränare. "Jag ser hellre att ni spårar ur än att bara sitta tysta, passion är aldrig negativt". Det fråntar ju dock inte det faktum att jag inte är på skrivhumör, därför tänkte jag köra det klassiska utfyllnadsinlägget: Ett bildspel. Den här gången kommer det inte ens vara ett briljant bildspel med en röd tråd, utan bara lite bilder som jag kände för att dela med mig av.

 

 

Snart drar fotbolls-allsvenskan igång (herre-jävla-gud var underbart). För att komma i rätt stämning inför premiären och samtidigt stilla fotbollsabstinensen så valde jag och Micke (spelar i Long Beach Bombers) för att åka upp till LA för att kolla amerikanska championsleague-kvartsfinalen mellan LA Galaxy och Tijuana Xolos. Kommer ni ihåg Xolos? Det briljanta laget från Tijuana med den vilda ägaren? Om ni inte kommer ihåg så ger jag er historien igen: http://bloggar.aftonbladet.se/bankoniva/2013/05/tequila-sexo-marijuana/. Eftersom Bombers lyckats trassla sig till slutspel (är för mig en gåta med tanke på att vi var minst lika bra som dem) så tränar de fortfarande, vilket gjorde att jag var tvungen att spendera dagen i LA själv. Gjorde därför det enda rätta och åkte till Hollywood för att kliva runt på "the walk of fame". Så ja, nu har jag gjort det också.

 

 

Även om kvalitén på Allsvenskan är halv-knackig så är kvalitén på supportrarna fortfarande så mycket bättre än tex USA. När Galaxy-fansen (som av någon jävla anledning var indelad i tre) drog igång "Let´s go Galaxy" så ville jag sticka hål på trumhinnan. Usch. Dock höll mexikanska Tijuana såklart sydamerikansk klass. Alla sydamerikanska lag har alltid grymt sambagung på ramsorna och ett sydamerikanskt derby är givet på min och Linus "fotbollsmatcherattgåpåinnanvidör"-lista. 

 

Jahapp. Det var det. Kom ni ihåg när vi för några månader sedan laddade igång med en fet genomgång av säsongen? Hur experterna dömde ut oss och jag dömde ut experterna? Den här gången fick de rätt. Inget slutspel för Gulls och därmed blev det tidig semester. 

 

Tänkte först göra en fet sentimental lista av de bästa minnena från säsongen, men orkar vi verkligen med ett så sentimentalt inlägg? Jag gör det inte i alla fall. Kanske senare. 

 

Trots att vi inte inte vann många hemmamatcher slutade aldrig fansen att komma på matcherna. Det höll på att brista för mig när jag beklagade mig för ett av mina favoritfans.

 

Han förklarade att han inte brydde sig om om vi förlorade eller vann. Det räckte med att han fick se oss spela. Den här bilden togs efter den sista matchen. Efteråt skakade vi hand och berättade hur mycket vi älskade varandra (typ) och sen gick jag därifrån. Även om vi sa "vi ses", så visste vi båda att det där var sista gången någonsin.

 

Fan, nu blir jag ju sådär sentimental ändå. Till något roligare! Efter att i 15 nätter tvingats sova på rygg så kan jag inatt äntligen få rulla över på rygg eftersom jag idag tog bort häftklammorna ur knähelvetet!

 

Gurre var inte med mig (den här gången heller). Stygnen sitter fortfarande kvar i benet, vilket betyder att jag spelat min sista match i Gulls-tröjan. Tråkigt som fan. Som tur var finns det alltid saker som förgyller och som gör att man ändå orkar fortsätta.

För några dagar sen var vi och kollade på Los Angeles Kings - Montreal Canadiens och av någon anledning kom samtalet in på Lukas Perez. Perez, som under sin tre år långa karriär i Gulls inte lyckats göra ett enda mål, trots att han sitter inne med ett hyffsat skott. Inte ens under matcher där laget vunnit med 16-0 och 14-1 har han lyckats peta in puckhelvetet. 

När vi satt där på NHL-matchen med bara två matcher kvar av säsongen (som också kommer bli hans sista juniorhockey-säsong eftersom han är 20 år och därför blir för gammal för att spela i ligan nästa år) så kunde Perez konstatera att "jag kommer gå mållös hela min juniorkarriär, det är så jävla bedrövligt". 

Keegan lugnande dock genom att säga "Oroa dig inte Perez, det är två matcher kvar, jag kommer ge dig ett läge du bara inte kan missa". 

Igår spelade vi vår näst sista match för säsongen. Med 13 minuter kvar var matchen redan död eftersom Long Beach hade runnit iväg till en 7-0 ledning. Publiken hade börjar gått hem och vi som fortfarande var kvar hoppades på få avblåsningar för att få slut på matchen så snabbt som möjligt för att kunna åka hem. Då jobbar  Keegan till sig pucken i hörnet, tar med sig den bakom mål... 

Jag och Keegan snackade för några veckor sen om hur sjukt det var att vi alltid hade samma sorts problem. Började med att vi tillsammans kämpade för att få körkort (f.ö ett nedlagt projekt för mig efter mitt Visa-strul, vissa krig går bara inte att vinna). Fortsatte med att vi tillsammans grät ut hos varandra när vi båda var irriterande på våra värdfamiljer. Några dagar efter att jag berättat för Keegan att jag kanske kommer bli utvisad ur landet så får han ett brev myndigheterna: "Vi har anledning att tro att du är här illegalt. Därför ber vi dig att skicka in all din passinformation inom 10 dagar. Gör du inte detta straffas du med böter alternativt fängelse". Hyffsat klara direktiv.

 

Fredagens match slutade med att Keegan fick kliva av efter andra perioden efter att ha fått huvudet nerskickat i isen, resultatet av det blev en svullet ansikte. Försökte muntra upp honom och genom att förklara hur jävla mäktigt det var med stygn och blåtiror och att jag gärna hade tagit några schyssta stygn över ögonbrynet.