Gott nytt år
Den dåliga bloggaktiviten har berott på att jag just nu är i St. Louis med min sidekick Alex. Som vanligt full fart när vi är igång och vevar så bloggen har gått i andra hand. Ni verkar också ha prioriterat bort bloggen eftersom vi igår slog nytt BOTTENREKORD. Jävligt tråkigt, att vi varit så trogna hela året och sen väljer att svika med bara några dagar kvar.
Nyårsafton idag. Därför borde jag egentligen skriva den obligatoriska års-sammanfattningen på bloggen. Det är jag dock för lat för, så istället för att skriva något havldant så skiter jag i det helt. Nu sitter jag väntar på att Alex ska träna klart (vilken jävla hjärnblödning av tränaren att lägga en träning på nyårsafton) så därför har jag lite tid att slå ihjäl och tänkte därför lyfta fram det som var liiiite större/mäktigare/sjukare under 2013. Hylla de som hyllas bör och sen såga resten.
Låt mig presentera...årets...
...brutalaste avsked. Precis när jag skrev det där så kom jag på att jag lämnade ju hela min familj på Arlanda för några månader sen. Dock går det ändå inte att jämföra med avskedet av SP3JUID på Solna Gymnasium. Även om vi kommer ses igen när jag kommer hem så är det ändå inte samma sak som när man drack kaffe i Anna-Marias kaffeteria, käkade fredagspizzor och nattpluggade på skype. Även om showen rullat vidare har jag inte glömt. Och kommer inte att göra det heller.
...vafan hände? Många kandidater till det här priset, men tror ändå Emelie tar priset. Möja i somras, vi badar bastu, lyssnar på Håkan Hellström och bara kände att "det är det här som är den perfekta sommaraktiviteten". Jag och Jesper står på bryggan och pissar, Jennie är i vattnet och Emelie...? Inget såg något och ingen hörde något, men när Emelie kliver upp från stegen så blöder hon i pannan. Hinner få ur sig ett "fan jag blöder,låt mig sätta mig ner" innan hon svimmar. 10 minuter senare dundrar hon iväg i en ambulanshelikopter med bruten hand och brutna revben. V-a-f-a-n hände?!
Den här listen skulle egentligen varit längre, men nu ser jag att Alex kliver av isen här. Har dock en kategori kvar som jag bara måste utse en vinnare i. Årets bild. Kollade igenom bilderna på datan och det finns en del att plocka av. När man väljer årets bild så kan man inte bara kolla på bildens kvalité utan måste också väga in saker som historien bakom bilden. Har valt ut 3 bilder som alla skulle kunna platsa som årets bild.
Bild nr1:
Eftersom Årets bild måste vara något alldeles extra så går alla "organiserade" bilder bort direkt. Bilder där man ställer sig och posar för en bra bild kan vara bra, men den kan adrig bli 5 plus. För att platsa som årets bild måste den komma spontant och med känslor inblandat. I somras var jag på Nickes student. Studenten är för de flesta en av de lyckligaste dagarna i livet (av nån jävla anledning) och därför är det just känslor inblandat. Nicke ville att jag skulle ta bilder på utspringet eftersom han skulle "vara först ut,inget snack". Eftersom Rudbeck är en jävligt stor skola så tänkte jag att "Jaja,du kan ju försöka men inte en chans att du är först", men ställde mig ändå där för att vara redo att fota. Resten är, som man brukar säga - Historia.
Bild nr2:
Efter att jag skrivit den här texten kom jag på att bilden är tagen i slutet på 2012, men det skiter jag fan i.
I början på året hände en jävligt tragisk grej. Barndomsvännen Calles lillasyster Hanna gick bort. Ingen kan förmodligen fatta hur det känns om man inte varit med om det själv, men grabbarna förstod såklart hur jobbigt Calle hade det efteråt. Det är förmodligen inte mycket som får en att känna sig bättre efter en sådan grej,men vi gjorde vad vi kunde och åkte till Örebro och överraskade Calle på hans match. Tifo, hyllningssånger och bra röj matchen igenom för att visa vårt stöd. Stolt över grabbarna och tror att det uppskattades av Calle. Så mycket kärlek i en enda bild.
Bild nr3
Som sagt, ibland är känslorna i bilden mäktigare än vad själva bilden är. Bild nummer tre är en sådan. Efter veckor av planerande så lyckades vi tillslut styra ihop ett tappert gäng till Möja. Eftersom Jesper jobbade mycket i somras så var det länge tveksamt om han skulle kunna ta sig ut. Efter mycket om och men så gav han tillslut klartecken. Dock var han tvungen att komma ut en dag efter oss andra. Så på fredagskvällen gick vi ner till bryggan för att möta honom. Och det är just i sådana ögonblick "Årets bild" kan fångas. Det är inte årets snyggaste bild, men det är ännu en känsla: Lycka.
Med det så får jag önska alla ett jävligt bra nyår och ett lycka till inför nästa år. 2013 har helt klart varit ett bra år, men som en gammal tränare sa "Nu är vi bäst,därför måste vi höja oss."
Därför kommer vi 2014 att skruva upp showen till en ny nivå! Häng med så kör vi!
/#27
"Jag hatar fan julen"
Igår var första gången jag hade ordentlig hemlängtan. Julafton i 22 grader var inte jätte-upphetsande för julens beskyddare. Fick ändå vara med släkten via skype och fick dessutom en magisk videohälsning från familjen Ringh och det gjorde att betyget gick från en 2a (bedrövlig) till en 5a (OK).
Idag var det dags för den amerikanska julaftonen. Det är ungefär samma stuk, men ändå lite annorlunda mot hemma i Sverige. T.ex så orkar inte tomten ta sig tid att dela ut klapparna personligen till de amerikanska ungarna. Istället så dumpar han dem bara vid granen när barnen ligger och sover. Sover inte alla i huset så drar han förbi. Därför höll lill-Erik på att skjuta mig när han tror att han ser släden komma flygandes och jag sitter kvar i soffan utan att springa när på mitt rum. "What are you doing Erik!? He´s gonna see you!". Som tur var hann jag ner i min säng innan tomten såg mig och därför fick vi julklappar.
Eftersom jag bara är ett 19-årigt lånebarn så hade jag inga stora förväntnigar. Ett schysst doftljus och jag hade varit nöjd. Riktigt så funkar det inte i överklassen.
Efter att ha rivit upp både ett FIFA14, en Rangers-tröja och en jävla massa annat så förstod jag att det är klapparna som står i fokus på Cordrey drive. Kände mig som en riktig snorunge, men det var bara och tacka och ta emot. Höll på att första hela Eriks barndom genom att börja tacka värdföräldrarna innan jag kom på att klapparna kom från tomten. Räddadet dock upp situationen snyggt tillslut.
Själv gav man bort den finaste av tröjor. Ivan den stores tröja, hoppas grabbarna förstår storheten och bär dem med respekt.
Efter att ha kollat julfilmer och lekt med klapparna så avslutades dagen med den klassiska kalkonen.
Vill sluta med att vara lite seriös. Jag har ju alltid sagt att julen är helt överlägsen och alla som inte tycker så är helt dumma i huvudet. Jag tycker fortfarande att julen är helt överlägsen, däremot så kan jag för första gången förstå (lite) folk som hatar julen. För när jag för första gången var en av de som inte har någon att fira med och satt där själv i mitt rum, då var det enda jag ville att julen skulle ta slut så att jag slapp känna att jag var på fel ställe och att alla andra hade det så mycket bättre än mig. Så nu vet jag hur det känns för folk som bara sitter hemma, själva eller med någon man helst vill slippa och som bara vill att julen ska vara över. Har kommit fram till att det är inte JULEN som är magisk, utan det är vad man gör under julen som är magiskt. Gör man som jag brukar göra, käkar bra käk, hänger med en stor briljant släkt och får vinna stickade halsdukar i mormors lotteri - Då är julen så där jävla bra som jag tyckt att den varit i 18 år.
Sitter man dock ensam i sitt rum, kollar igenom facebook och ser hur alla har det bra med sina familjer, då förstår jag helt plötsligt de som muttrar "Jag hatar fan julen".
Las Vegas
Efter att ha varit med grabbarna i fyra dagar i sträck, sovit, ätit och duschat tillsammans så känner jag mig nu jätte-ensam när jag ligger här själv i min dubbelsäng. Framförallt eftersom det nu är julledigt och halva laget dragit från soliga San Diego. Dock drar jag snart iväg till min vapendagare och broder Alex för att vända St. Louis uppochner, så ska försöka härda ut några dagar till.
Ber (som vanligt) ursäkt för dålig uppdatering. Som jag sa så har jag varit och vevat i Las Vegas på ligans showcase (ett showcase är när alla lag i ligan samlas på samma ställe för att spela matcher inför massa scouter på läktarna). Fyra matcher på fyra dagar. Vi målvakter splittade på matcherna och spelade två var ("sosse-hockey",som min gamla tränare hade sagt). Gjorde förmodligen ett ljummet intryck på scouterna. Torskade första matchern med 6-2 och vann andra med 10-0. Fick bara 19 skott i andra matchen, men som vi i målvakt-sekten brukar säga: En nolla är alltid en nolla.
Annars var Las Vegas typ exakt som man sätt på filmer. Feta hotell med casinon och strippklubbar i varje gathörn. Ger er ett bildspel.
När jag tog den här bilden tänkte jag "fyfan va mäktigt, det här kan bli en bloggbild". När jag nu smäller upp den på datorn så är den ju dock rätt medioker. Jävligt fett hotell, men lägger ändå den här bilden under kategorin: "DuSkulleTycktAttDetVaKulOmDuHadeVaritDärNärDetHände".
"Den här bilden var ju inte heller så speciell" tänker ni säkert nu. MEN då är ni inte medvetna om att den här bilden är tagen klockan 10 på kvällen. Inomhus. De har alltså smackat upp en lite mini-stad mitt i en shopping-galleria, där själva grejen är att det alltid är dag. Man kan bland annat åka på romantiska gondol-turer i kanalen och kolla på solnedgången i "Las Vegas Venedig".
Drew har tjatat i flera veckor om hur jävla roligt showcaset i Vegas är. Därför fick han och kapten Baldwin guida oss nybörjare runt i stan. En av de saker man inte fick missa var tjur-ridningen. Sjukt kul var det, även om jag tror att jag bröt handleden när fejktjuren vålds-kastade av mig efter ungefär en halvminut. Det var en av servitriserna på krogen som styrde tjuren och eftersom man betalade innan man hoppade upp på tjurryggen och jag inte dricksade en jävla krona så tror jag därför att hon var extra grisig mot mig. Det var dock inte läge att berätta för coach att man inte kunde lira pga att man skadat handleden efter att ha ramlat av den mekaniska tjuren, så det var bara att bita ihop dagen efter.
På vårt hotell kunde man ta sig upp på Las Vegas högsta punkt. Hyfsad utsikt. En annan cool grej är att efter att lysena tar slut högst upp i bild så är det bara öken i flera kilometer. Tydligen så har det hänt att personer förlorat så mycket pengar på casinot att de har gått rätt ut i öknen, inte hittat tillbaka och sen frusit ihjäl.
En av de värre typerna av människor jag vet är folk som snarkar. Minsta lilla ljud och det finns inte en chans att jag somnar den natten. När jag och Felix snackade om Vegas innan vi åkte lät det typ såhär: "bara man inte får dela hotellrum med Cage. Tvingas jag sova med honom så drar jag en hagelsvärm genom gomseglet". Därför är det ju så jävla självklart att när tränaren ropar upp vilka man ska sova med så drar jag såklart kortaste strået. "Eidissen, Rimbach and....Cage". Smask. Berättade för min andra rumskamrat om Cage brutala snarkande och fick medhåll om att det var det värsta som fanns. Därför gjorde vi allt vi kunde för att minimera decibel-antalet när skördetröskan väl drog igång. Här är en bild på vår improvicerade decibel-mur. Funkade...halvbra. Efter att båda legat vakna till 02.00 försökte vi dra in vår madrass i badrummet. Det gick också...halvbra. Slutade med att vi tog och oss igenom natten och dagen efter flydde till ett annat rum. Cage fick snarka ensam i sin rum resten av resan. En win-win för oss alla.
En magisk roadtrip slutade dock jävligt illa. Vår nya 2meters-lett fick en vidrig tackling mot huvudet vilket resulterade i ett brutalt epilepsianfall. Han mår efter omständigheterna bra, men softar nu på sjukhuset i Las Vegas. NI våldsromantiker som vill se överfallet kan gå in på Gulls officiella facebook-sida (San Diego Gulls hockey), där kan man se tacklingen och början på ett ca 20 sekunder långt epilepsianfall. KÄNSLIGA TITTARE VARNAS. Krya på dig, Kalvis!
Med tre dagar kvar till julafton tänker jag nu dra i mig en julmust, kolla julkalendern och göra ett sista tappert försök att få lite julstämning, trots att det imorgon vändas bli 22 grader i skuggan. Är jag en bortskämd snorunge som längtar efter -10 och snö?
/#27
Livstecken
Vet att ni håller på att få nervösa sammanbrott för den dåliga uppdateringen, därför ger jag er nu ett snabbt livstecken. Har varit på showcase i mäktiga Las Vegas hela veckan och kom hem igår natt. Lovar att ge er ett långt sammandrag ikväll (min tid) så att ni kan läsa ikapp påväg till skolan/jobbet imorgon bitti.
Hur låter det?
/#27
The flaming asshole
Skrev på twitter för ett tag sen att "Dagen jag inte längre är nervös inför en match är dagen jag kommer sluta spela hockey". Spelar ingen roll om jag en möter Flemingsberg borta en onsdagkväll med SDE j18 eller om jag spelar för en fullsatt arena i San Diego. Är precis lika nervös varje gång. Det är inte mycket som ger mig samma genuina lycka som efter en vinst eller ett viktigt mål. Dock så känns det som att det är så mycket mer på spel nuförtiden. Torskade vi den där bortamatchen mot Flemingsberg så var det ingen (förutom vi spelare) som egentligen brydde sig. I San Diego är det folk som kommer för att se oss spela, som blir lyckliga över en vinst och besvikna över en uddamålsförust.Därför mår jag så jävla mycket sämre efter en förlust nu än under någon annan säsong.
Framförallt när vi tar hämtar upp både ett 2-0- och 3-1-underläge, med ett kvitteringsmål som kommer med 20 sekunder kvar. Därför kändes det som att jag svek hela hallen och alla som kommit dit när vi förlorar på straffar. Jag förlorar inte straffläggningar. Ni som spelat med mig får gärna rätta mig om jag har fel, men jag kommer inte ihåg en enda gång jag förlorat på straffar. Därför är det så jävla typiskt när den första förlusten kommer inför en fullsatt, lyrisk hemmapublik. Fan. Höll på att bryta ihop när jag ser en gubbe med Sverige-tröja stå och vänta efter matchen. Berättar hur kul han tycker det är att se oss spela och att han kommer fortsätta komma även om vi fortsätter förlora. Den enda jag vill just nu är att ge den där gubben en jävla vinst.
Slaggade hos Keegan i lördags. Bra stämning som blev ännu bättre av att Keegans värdfarsa hade lite fredagsmys och blev halvpackad (för att dra till med en underdrift). Slutade med att hällde sprit på diskbänken,tände eld på den och sög upp den med ett sugrör. Lite lätt.
Även om hans fru inte var jätte-roas så tyckte jag och Keegan att "The flaming asshole" (som han kallade det) var ett magiskt partytrick. Går det att ladda upp filmer i bloggen?
/#27
The Story of Success
Kom ni ihåg när jag berättade om Drew? Vår poängkung som var 100% säker på att pizza var det optimala införmatch-målet. Pizza och fem skedar glass. Det och att kolla youtubeklipp på sin favoritspelare Pavel Datsyuk är enligt honom den optimala uppladningen inför match. Den uppladdningen resulterade i 44 poäng på 46 matcher förra säsongen och 22 poäng på 16 matcher iår.
Igår berättade han om en ny teori. Den gick ut på att när man kollar TV eller är inne på datan innan man ska sova så blir ögonen vana med massa ljud och rörelser och det gör att man inte kommer in i djupsömn under hela natten. Därför har han nu börjat läsa en bok innan han ska sova för att optimera sömnen. Eftersom jag är helt död efter en period (som jag berättade förut) på våra hemmamatcher så tänkte jag att "jag har ju inte så mycket annat för mig,så det är väl lika bra att exprimentera lite med sömnen".
Därför drog idag jag och Felix iväg till Barnes & Nobles Booksellers (stället jag hävdar är Starbucks) för att köpa oss lite djupare sömn. Eftersom jag är van med att det bara är att rycka en bok,ge den till bibliotekarien, få den blippad och gå därifrån så kände jag att jag orkade gå hela vägen till kassan, utan tänkte istället bara ta hem den, läsa den och sen ställa tillbaka den i hyllan utan att en jävel hade märkt att det va borta. Det tyckte dock inte Felix som menade att det gick så snabbt så det va lika bra att va hederlig. Går därför motvilligt fram till kassan och får veta att man inte kan låna böcker på det här biblioteket (Vafan!?) utan måste KÖPA boken. Ger Felix en arg blick och drar motvilligt fram plånboken. Känns som finns roligare sätt att spendera min tighta budget.
Valde mellan "The story of success" av Malcom Gladwell (snacka om att man nu har blivit desperat efter alla förluster) och "On the Road" av Jack Kerouac. Hade aldrig hört talas om On the Road förut, men min kusin Martin sa att den var bra, och har man sett upp till honom i 19 år så har man lärt sig att: Säger han att den är bra, så är det förmodligen det. Valde dock The Story of Success tillslut BARA för att den stod på Bestseller-hyllan. "Bestseller" låter ju rätt övertygande och proffsigt så det vägde tillslut över.
Övertalade också Felix att köpa första Harry Potter-boken. En win-win för när han är klar tänker jag hugga den direkt för Harry P är ju heeeelt överlägsen.
Nu sitter jag och softar med lill-Erik i fotöljen och väntar på att resten av gänget ska komma hem. Han försöker tjata sig till sin andra glass för kvällen, men jag är precis lika stenhård som Gunillisen var med mig för 10 år sen. En glass räcker gott och väl.
Tränaren har börjat envisas med att låta oss få veta vem som spelar först på matchdagen,och inte dagen innan som förut. Därför fick jag en glad överraskning idag när han glider fram till mig och berättar att Julens beskyddare ska starta för fjärde matchen i rad. KUL!
Nu kom resten av gänget hem vilket betyder att jag ska krypa ner i sängen, korka upp en julmust och lära mig konsten att bli framgångsrik - The Story of Success.
/#27
/#27
IKEA och straff-fys
Torsk 3-2 vilket betyder att slutspelståget sakta men säkert börjar rulla iväg från den berömda perrongen. Fick dock starta den här matchen också och det kändes bra så nu är ordningen återställd och krisstämpelt är officielt borta. Tränaren var inte helt nöjd med gårdagens laginsats, så vår heliga måndag (alltid träningsledig) förvandlades till 1h löpning på kvällen. Löpning är förmodligen den mest ångestframkallande träningsformen. Skön känsla efteråt dock.
Innan det ångestframkallade löp-passet så han jag och Felix åka till IKEA för att köpa hem lite julstämning. Snackade med Alex om beteendet att flytta till USA i 8 månader och bara för att man är svensk åka och köpa precis all svensk mat som finns. Sjukt töntigt. Därför höll jag mig till julsaker. För som ni vet vid det här laget så gör jag allt för lite julstämning.
Höll på att bryta ihop när jag såg att hyllan med julmust var TOM!
..men det löste sig tillslut så åkte hem med en back julmust, pepparkakor och lussekatter. Som sagt: Julens beskyddare.
För övrigt...
...så hände det en rätt roliga sak (för oss andra) idag på träningen. Efter matchen så var tränaren väldigt tydlig med att vi skulle samlas klockan 6 på måndagen för fys och inga undanflykter var godtagbara. Så idag när alla förutom EN spelare kom till träningen samlade tränaren oss i omklädningsrummet... "Nu har jag sagt till honom att vi har fys imorgonbitti klockan 05.30, så om han frågar säger ni att vi har det. Han ska komma hit imorgonbitti, se att ingen är här och bah "What the fuck?!" ,precis som vi kände idag när han inte kom hit".
Tillägnar en tyst minut åt grabben som kommer komma till ishallen imorgonbitti klockan 05.30, se att det inte är en jävel där och sen vända hem igen.
/#27
Julens beskyddare
Förutom att vi showar för medborgarna i hemmaborgen varje vecka så hjälper vi ju faktiskt staden på andra sätt. Förra året åkte några från laget till en mobbad kille i mellanstadiet för att visa att han har 19-åriga hockeyspelare som backar upp honom, andra hjälpte till på juniorlagets träningar osv. Igår var det min tur att hjälpa till med att göra världen lite, lite bättre.
Ni som känner mig vet att jag tycker julen är den överlägset bäst tiden på året. Alltså helt överlägsen (därför hatar jag att det typ har blivit inne att dra till med ett "julen är fan överskattad,hatar fan julen", ni kan ju avgå eller gömma er och komma fram igen i Januari). Jag vet inte varför, men under julen känns det som att alla blir polare, man käkar bra mat och alla umgås. Alla importer i laget (eller mja, nästan alla) är glada eftersom att de snart ska få åka hem och träffa sina familjer och polare i sina hemländer och det är allmänt bra stämning. Allt som har med julen att göra är bara så jävla mysigt.
Därför är det så jävla bedrövligt att alla inte har råd att fira jul. Inte råd med julklappar till barnen, ingen julskinka och kanske inte ens en TV att kolla Kalle på. Därför var det självklart för mig, julens beskyddare, att ställa upp när tränaren behövde 4 spelare som skulle stå utanför ett köpcentrum och samla in pengar till "the Salvation Army", en välgörenhetsorganisation där pengarna går till familjer som inte har råd att fira jul. Alla familjer får välja en paket per barn och har man inte råd man julkäk så kan man få det av the Salvation army. Briljant upplägg som måste hyllas.
Jag och Perez jobbade på bra och skrapade förmodligen ihop en jävla massa klappar till ungarna.
Bjuder på en bild på slovakiske Filip också. Även fast han också är målvakt och vi är konkurrenter så är han en bra grabb.
Förutom att fylla på karma-kontot hann vi också med att köpa en julgran igår. Eftersom värdmorsan vet vilken julälskare jag är så hade hon lovat mig en stor och mäktig gran. Det fick jag också.
Nu ligger jag och laddar för match. Med vårt halv-dåliga tabell-läge så är det som vanligt en "måste-match". Nedsläpp 7.30, (4.30 svensk tid), perfekt för er som ska ut ikväll som kan stappla hem runt 4, smälla på fasthockey.com, dricka några kannor med vatten och samtidigt jobba in en Gulls-vinst. Let´s have it!
/#27
Med gråten i halsen och knutna nävar
De senaste veckorna har jag formtoppat livet occh allt har gått med mig. Så var nästan säker på att det skulle komma en motgång snart. Det är så det funkar, liksom. Idag på uppkörningen var det dags. Allt rullar på perfekt fram tills att jag ska svänga höger vid ett rödljus och tänker "Nice,nu har jag grönt då kör vi". Riktigt så enkelt va det inte och efteråt säger inspektören "du körde bra,men jag kan inte godkänna dig eftersom du inte lämnade företräde vid rödljuset". Precis vad man vill höra......
Försöker lugna mig själv genom att påminna mig om att personer som Jesper och min kusin (barndomsidol) inte heller har körkort...
Ger den här skiten en sista chans nästa vecka. Som min vapendragare Alex brukar säga: VI KÖR!
/#27
"I saw him move once"
Har försökt dra iväg ett blogginlägg i två dagar nu, men har alltid blivit avbruten av ADHD-Jesper som inte kan va tyst på skype. Har slutat med att jag efter några rader stängt ner och tänkt "vi tar det senare när Jesper inte är här". Man får behandla honom lite som ett barn. Man får anpassa sig efter honom och när han sover får man passa på och göra andra saker som man inte kan göra när han är vaken.
Appropå barn. Idag var det lill-Eriks födelsedag. När man själv fyllde 6 år så var man ju laddad i flera veckor innan dagen D. Erik var inte lika upphetsad. Jag var istället tvungen att hypa upp honom till en acceptabel nivå och själv släpade man sig motvilligt upp klockan 6 för att vara med på paketöppningen, men tänkte återigen att "jag vet ju själv hur laddad man var på födelsedagsmorgonen,så självklart måste jag också ta mig upp för att fira". Inte riktigt samma laddning från Eriks sida när värdmorsan får bära ner honom och tvinga honom att öppna presenterna. Han försökte först få henne att lägga tillbaka honom i sängen,men när han märkte att det va uteslutet så började han slita upp pake...Juste, paketen va det ja. Mitt bland allt TV-spelande, badande och tränande hade jag glömt bort att köpa present. Därför fick jag använda fantasin dagen innan och det slutade med...
...min klubba, signerat av grabbarna i laget. Låter dock sämre än vad det är, för lill-Erik är ett stort Gulls-fan,så när han är lite piggare än i morse så kommer han att uppskatta den!
Nu får jag lill-Erik att framstå som en riktig bortskämd snorunge,men faktum är att han är min favoritunge.alla kategorier. Ogillar ju barn (ja,låt mig), men ibland vill man ju bara ge dem en fet kram. Tex när Erik visar mig sin leksaks-alf (som ger honom en julklapp varje morgon fram tills julafton) och viskar "En gång kom jag på honom när han rörde sig" och samtidigt visar hur det gick till när han stod och spionerade bakom dörren på alfen när den "försökte klättra upp i sängen". Säger avundsjukt till honom att jag också vill ha en alf som langar paket varje dag och får till svar att "jag tror att det mest är barn som har egna alfer, men jag kan fråga mamma om du vill så kanske hon kan fixa en till dig". Tack Erik, det vore magiskt!
/#27
