Thanksgiving UPPDATERAD
Då har man alltså avverkat sin första amerikanska thanksgiving! Eller,"amerikanska"..svenska Felix va där, schweizaren Keegan va där och när vi sen fick höra att ryssen i laget skulle sitta själv hemma i sin lägenhet var det bara att dra med honom också. Så det slutade med en europeisk thanksgiving. Bra stuk, trots att värdfarsan höll på att elda upp hela huset när han råkade sätta eld på kalkonen. Brandlarmet drog igång och det va kaos i hela huset. Vi ungdomar valde dock att ignorera och satt kvar på nedervåningen och spelade NHL. Har man mött El Paso Rhinos borta så är det inte mycket som hetsar upp en.
I flera veckor har värdfarsan läst en bok om hur man gör sin egen whiskey, och nu var det tillslut dags att gå från att bara snacka till att leverera...
Första bilden är på mig och Sal (värdfarsan) och till vänster kan ni se den uråldriga utrustningen vi använde (som Sal fått av sin farfar,det gör det hela ännu mäktigare). För att få den rätta känslan letade vi fram några stråhatar från stallet.
...efter ett tag släpade sig till och med Arnold ner för att kolla vad fan det va frågan om. Det låter inte så märkvärdigt, men...
...det är en rätt lång vandrig för en proppmätt gris! Han ångra sig förmodligen när han skulle ta sig upp sen.
Resultatet blev kanon, Sal blev överlycklig när han lyckades komma upp i 165 proof, vilket motsvarar ungefär 80% alkoholhalt. Lite lätt.
Idag var det bortamatch i Valencia. Uppladningen var inte optimal. Kände mig halvsjuk på kvällen och tänkte därför ta en dusch och sova tidigt. Bara det att när jag öppnar badrumsdörren drar såklart brandlarmet igång av ångan(ni trogna läsare vet att det här inte är första gången jag har larm-problem). Ett brandlarm som är kopplat till husets larmcentral så hastigt och jävligt olustigt så drar hela jävla huset igång och tjuta. Springer i panik runt i huset och larmar av alla (3) dosor, men tar förgivet att jag är för sent ute och inväntar därför 48 brandbilar. Brandkåren kom som tur var inte, men efter den lilla incidenten va man ju inte lika trött längre. Därför blev det begränsat med sömn.
Vaknade imorse (försov mig) och kände mig ännu sämre än dagen innan. Ville dock inte förstöra min fina streak på 0 sjukdagar (i vanliga fall brukar jag vara uppe på minst 20 såhär långt in på säsongen) så slängde i mig lite gröt och släpade mig ner till ishallen. Där får jag veta att vi inte kommer att stanna och käka (en stor katastrof för mig som måste äta rätt, sova rätt osv för att inte bli ett nerv-vrak på matchdagar), dock hade jag en känsla av att det skulle bli bänken ändå så var inte överdrivet nervig.
Men självklart så valde tränaren att spela mig just idag, så det var bara att ställa sig i målet, sjuk, hungrig och trött. Och resten är, som man brukar säga, historia:
47 räddningar senare tog vi vår 5e vinst för säsongen.
MOT SLUTSPEL!!
/#27
Vi blir aldrig som er från stan
Idag var det dags för "Grandparents and special friends day" på värdbrorsornas skola. Var inte jätte-motiverad på att ställa klockan på 6.00 när man är van att glida upp runt 10, men eftersom värdmorsas påmint mig om den här dagen varje dag de senaste två veckorna så var det inte läge att banga ur.
Så slet mig motvilligt upp ur sängen 6.10 (10min-snozzen är så sjukt viktig). Eftersom ungarnas skola är "en av USAs bästa privatskolor" och jag försöker representera Väsby så gott det går så valde jag att i en tyst protest mot överklassen ta på mig min orten-tröja där det står "Förortsbarn - Vi blir aldrig som er från stan". Toppade det med min finaste keps och ett par schyssta jeansshorts. La mig därefter i soffan för att få några sista minuters sömn medans resten av gänget gjorde sig i ordning. När alla är redo att dra så kommer Micheal ner för trappan och säger lite försiktigt att "du vet att man måste dressa upp på Grandparents day..?", jag tänker att "det måste ju bara gälla ungarna", men frågar ändå värdmorsan för säkerhetsskull.
Slutade med att jag stod i badrummet och panikfixade frillan (som Keegan klippt,bedrövlig) och letade fram min finaste skjorta. Inte läge för Förortströjan,tydligen.
Lovade ju en bild på highschoolmatchen (lovar många blogg-grejer som jag inte håller,jag vet), så här kommer den!
Drog ju ett mördarlångt inlägg igår och vill ju inte få fler klagomål från Elin B,så jag slutar här. Hörs!
/#27
Magisk vinst + Six Flags
Fick ett meddelande från en av de sista showarna, Niklas: "Skiter du i dina läsare nu bara för att vinden har vänt, när det är vi som har varit med och stöttat när det blåst som värst?". Sista jag skulle göra är att skita i mina läsare,dock så har helgen varit fullspäckad och internet-läget har som vanligt varit bedrövligt. Därav dålig uppdatering,förlåt och gå vidare!!
Highschool matchen va mäktig och alla mina förhoppningar infriades. Orkestern var där,cheerleaderbrudarna var där och tacklingarna satt som de skulle. Synd bara att vi kom dit efter halva matchen. När det stod 43-0. Matchen var med andra ord över innan vi ens hunnit sätta oss ner. Coolt ändå dock,ska försöka slänga in en bild från matchen imorrn!
Efter min hype inför fredagsmatch så hoppas jag att ni alla förstod vikten av 2 poäng (2-poängssystem är så jävla fult btw). Därför var det en maaagiskt när vi avgör i andra övertidsperioden! Domarinsatsen var b-e-d-r-ö-v-l-i-g där han bland annat dömer ett mål 30 sekunder efter att det hände. Åker fram till honom och frågar på knackig engelska varför han inte dömde mål på en gång om han var helt säker på att den var inne (eftersom han måste vara 100% säker för att döma mål), men får ett stenansikte tillbaka. Topp 3 saker på min hatlista är:
3. Tränar-filosofer*
2. Domar-filosofer**
1. Domare som inte går att snacka med
Men grymt skönt seger som sagt och blev dessutom vald som matchens tredje stjärna (skryt,jag vet,men framgången har ju inte direkt flödat på slutet så låt mig), showen lever!
Ni trogna läsare som läser varje inlägg kommer ihåg att för några veckor sen var jag och Felix och stöttade SolnaG-fostrade Verra när hon spelade match i San Diego. Så i lördags var det inte mer än rätt att hon bjöd tillbaka genom att öppna upp dörrarna till hennes college-lägenhet som hon delar med 7 andra. Halv-stelt när vi började packa upp våra dyngsura och vidriga hockeyutrustningar i deras lilla matförråd,så förmodligen hatar de oss nu,men nöden har ingen lag.
Den lediga sängen var mer lockande än soffan i vardagsrummet,så så fick det bli. Tack Abby!
Även om hela min säsong har varit en enda lång brutal bergochdalbana så gick vi på Six Flags dagen efter (brutalaste nöjesfältet), som var aningen mäktigare en Grönalund. Åkte bland annat världens...nu kommer jag inte på vad det var, men antingen högsta,snabbaste eller bergochdalbanan med mest G-krafter i hela världen! Stort!
Hälften av gänget (inte jag) bangade på den brutalaste grejen, och det grämer jag mig fortfarande för, men annars var det en kul dag,helt klart! Nästa gång vi ses blir förhoppningvis i hemmaborgen eftersom brudarna lovade att de skulle komma och kolla på någon av våra hemmamatcher, även om Sahar var lite skeptisk... "Ni får väl gå bakom mål med pucken!?"
* Tränare som tycker att de är briljantare än va de egentligen är och därför ska göra skumma saker som ingen annan håller med om,bara för att de kan. T.ex Byta målvakt vid ställningen 2-2, låta laget åka skridskor en hel träning utan anledning, eller byta in en högerplockad målvakt inför straffläggningen för att det är svårare
(hahaha) för skytten.
**Samma som demontränaren. Tar konstiga domslut bara för att han kan. Domaren som egentligen vill vara på isen som spelare, men inte hade kvalitén och vill därför själa showen genom att döma som ett as för att få stå i rampljuset.
//Tak tak tak tak, #27
"You passed" + Knatten som blev bortglömd
Kom ni ihåg för några veckor sen när jag va så less att jag höll på att avlida? Anledningen var att jag hade bränt körkortsteorin. Med en ynka pinne. Max antal fel var 6, jag hade såklart 7. Igår var det dock dags för revansch. Efter ett gammalt hederligt nattplugg med Keegan så kände jag att det inte gick att misslyckas. Framförallt inte eftersom jag är inne i en sinnesjuk formtopp just nu när det gäller det mesta. Livet levererar. Och mycket riktigt så smackade jag dit 32 rätt vilket räckte för att den dryge provrättaren skulle muttra ett trött "You passed" när jag nervöst klev fram för att få min dom. SKÖNT!
Det sjuka med det här är att jag inte vet hälften så mycket som jag borde veta för att vara en säker förare. Kan knappt en enda trafikregel och ännu värre skyltar... Men poliserna kan ju komma och hata om de törs för nu har jag ju svart på vitt att jag vet tillräckligt mycket för att vara laglig.
En grej som man måste göra när man är i USA är ju att kolla en highschoolmatch i amerikansk fotboll. Carlssoninho kollade på en förra veckan och hyllade och när jag nu ska gå på en slutspelsmatch så är förväntningarna h-ö-g-a. Hoppas på mycket cheerleaders, ett fett band som spelar nationalsången och att spelarna springer ut as laddade som på filmer..fattar ni? Lite oklart, men ni som sett rätt filmer vet vad jag menar!
Imorgon rullar showen vidare till Ontario. Vinner vi inte imorgon så skiter jag förmodligen i resten av säsongen och åker till Alex i St Louis (det annars självklara valet, Lilja, har ju flyttat hem så det är ju inte längre ett alternativ) och hänger där sista månaderna. Så viktig är morgondagens match.
För övrigt...
...så går Veckans "Lider med dig", till knatten som blev bortglömd (låter som en bra Wallander-film). Varje hemmamatch får en eller två spelare från juniorlagen vara med på introt och line-upen. Kommer själv ihåg när man fick vara knatte på Väsbys A-lagsmatch. Den matchen gick man ju och laddade inför i flera dagar och det är absolut inget man skojar bort. Därför skar det i hjärtat när man såg en ensam knatte förvirrat stå kvar på förlängda blålinjen efter att alla spelare (inklusive den andra knatten) blivit presenterade på lördagens hemmamatch. Speakern hade glömt bort honom. Slutade med att han bedrövat åkte av isen till några få applåder från publiken som insett speakerns misstag. Lider med dig,knatten!
Håll igång så hörs!
/#27
Bild-bomb på strandhänget
En av det bättre sakerna under säsong och det man saknar på sommaren är att vakna upp dagen efter en bra match. Inte mycket som slår den känslan. Därför var man på topp igår och därför valde vi att dra till stranden och softa på vår lediga dag. Inte jätte-varmt i vattnet, men ändå uppfriskande. Och eftersom jag fortfarande är på bra humör så bjuder jag på en bildbomb:
Brukar alltid va packat på stränderna, men amerikanarna är inte lika laddade på strand-häng i mitten av november...
Eftersom värdfarsan tvingar mig att kolla på amerikansk fotboll så fort det visas på TVn så har man ju lärt sig en del. Just nu vore ju Quarterback i San Diego Chargers drömmen.
Skulle jag inte platsa som QB så kan jag ju bli grabben som skjuter bollen efter varje touchdown. Det är alltså hans enda jobb. Kliver ut på planen ca 5ggr per match (om han spelar i ett bra lag, annars kan det bli mindre än så), drar iväg en vrist mellan två stolpar, sätter sig på bänken igen. Och tjänar pengar.
Notera Mexikanarna uppe i högra hörnet. Säkerhetslinor är överskattat.
Ps. Bilden ger inte min schyssta bränna rättvisa. Ds
Och just när jag ska komma på en fyndig text till den här bilden så gör Ronaldo 0-1 på Sverige. Fan. Tjarå Brasilien 2014...
Efter strandhänget så drog vi till en pizzeria där man blickade ut över ett ölbryggeri. Halv-avslappnad stämning när hälften av knegarna glider runt med en bärs i handen.
Nu ska jag jobba in en vändning, Anders Svensson är på plan så allt kan hända. In med bollen!
/#27
The Gulls are flying again
Eftersom jag har fått minst sagt begränsad speltid så har huset mer eller mindre förvandlats till ett psykhem, där vi jobbat mantran som "Success is going from failure to failure without losing enthusiasm" och "Everything happens for a reason" osv. Dock verkade hockeyguden äntligen känt att jag fått lida tillräckligt och var därför med mig den här helgen. En helg med hyffsade kontraster.
Tänker inte gå in på detaljer,men ger er en snabb genomgång. Eftersom de två andra målvakterna blev utbytta i båda sina matcher förra helgen så hoppades jag få speltid i helgens förstamatch. Dock fick jag starta på bänken, men efter att 6-1 så kände tränaren att det var dags att lufta bänken och därför fick jag 15 minuter. Fick inte överdrivet mycket att göra, men höll nollan (som jag sa till Viktor: I dessa tider är det inte läge att börja bedöma hur bra jag spelat, en nolla är en nolla) och tänkte därför återigen att "nu måste jag få spela på lördag".
Därför håller jag på att få en blödning när jag ser att jag inte ens är med på bänken på lördagens match. Istället spelar den tredje målvakten (som slänger in 2 första puckarna och blir utbytt). Efter att gått in i tränarrummet och sagt vad jag tyckte om petningen så kliver jag upp i gymmet. Toppar kvällen genom att släppa en vikt på mobilen, som nu är s-t-e-n-d-ö-d.
Vaknar upp på söndagen och känner att "jag skiter i om jag inte får spela, ska ju ändå ta flyget hem till Sverige ikväll". Vi torskar förvisso med 2-1, men som tränaren sa i omklädningsrummet efter matchen: "Det här är första gången på hela säsongen vi inte släppt in 4 mål eller mer i en match" (ja, så illa är det). Magisk revansch för Ekan som nu är med igen, showen lever. Ska tilläggas att vi oftast gör runt 4 mål i varje match också, men självklart lyckas vi bara göra ETT i matchen jag spelar, men men.
Slarvar en del med "Veckans Citat", men idag bjuder jag på ett. Det är plockat från omklädningsrummet. Eftersom vi inte vunnit på ett tag så hade vi spelare ett litet möte som gick ut på att vi måste börja jobba som ett lag, att det inte räcker med att vissa personer jobbar hårt utan att hela laget måste göra det. Då ställer sig en lagkamrat upp och skriker (med en inlevelse som får Herb Brooks att framstå som halv-dålig):
"Guys,it´s like when you´re at the beach and throwing away a french fries. Do you ever see only ONE seagull go after it?! NO, THEY ALL FUCKING GO! That´s how we need to do it, as a team!"
/#27
Tre européer, tre trasiga toaletter
Dåligt med uppdateringar just nu,trots det ökar ni i antal. Det är ju magiskt, men samtidigt ger det mig prestationsångest och jag känner att jag måste leverera. Men det är väl bra,antar jag.
För några helger sen gjorde Keegan misstaget att täcka skott (jag som målvakt gillar det, men täcker man skott
får man ju räkna med konsekvenser), vilket resulterade i att en benbit lossade från knäskålen (förmodligen var det något helt annat,men jag är ingen expert på knäskador och framförallt inte när jag får det förklarat på engelska) så nu hoppar han runt på kryckor och deppar. Så för att han inte skulle få för sig att plocka fram en snara med tillhörande krok så valde jag att plocka hem honom på en klassisk sleep-over igår. NHL, popcorn och bra tugg. Mycket mer än så behövs inte.
Imorgon möter vi Lake Tahou. Visst får ni en liten rysning när ni hör namnet? Jag också. Förmodligen för att senaste vi åkte upp till vackra Lake Tahou...
...slutade det med att jag blev utbytt vid ställningen 2-2 (älska demon-tränare). Hoppas därför på revansch nu i helgen.
Jag känner mig mer och mer hemma på Cordrey Drive. Dock höll det dock på att gå över gränsen när jag för några dagar sen låg i kallingar och kollade på film och värdmorsan ropar att maten är klar. Hemma i Sverige hade jag kutat till matbordet i kallingarna, ingen big deal. Så av ren reflex springer jag upp för halva trappen iförd kalsonger och en tröja innan jag kommer på mig själv. Väntar nog några månader till innan det blir aktuellt att sitta vid matbordet i kallingar.
I och med att jag är mer och mer en fullvärdig familjemedlem så blir jag mer och mer behandlad som en. Så för några dagar sen tröttnade värdfarsan på att jag inte bokade en andra teoritid (hade faktiskt redan gjort det själv utan att berättat det) och bokade därför en åt mig. "Du tar ju aldrig tag i det så på fredag kör jag dit dig och du tar det där jävla provet". I 4 dagar har jag haft ångest över det där jävla provet, men efter att ha samlat ihop massa gamla test av en lagkamrat (teoriproven här är liiite skillnad mot i Sverige där man sitter vid datorer med vakter i rummet, här får man ett papper som på en tipsrunda och sen får man göra provet i prinicip var man vill i lokalen. Sen rättar de provet för hand och man får ta det med sig hem) och pluggat som ett as i 4 dagar så kände jag ändå att "Fan, imorgon kommer jag fan klara skiten plättlätt". Därför blir man ju hyffsat less när värdfarsan kommer hem och släpper bomben att han tagit fel på datumet och provet är NÄSTA fredag. 7 dagar till av ångest alltså. Men men.
För övrigt..
...så sa minst åtta av mina polare innan jag åkte att de skulle hälsa på mig i San Diego. Än så länge lyser samtliga med sin frånvaro. Nu ser jag samma tendenser på våra hemmamatcher. Inför morgondagens hemmamatch har 3 stycken sagt att de "kanske kommer". Jag hoppas såklart att de dyker upp, men räknar med att allt är precis som vanligt (gillar ju dock när allt är som vanligt)...
...så skulle Felix hämta upp mig och Keegan klockan 2 idag. Klockan 2.10 får Keegan ett sms (jag är inne på 4e veckan utan mobil,living the dream) där det står "Im gonna be a bit late, the toilet broke when I took a shit". #Hattrick
/#27
For the love of the game
Sittter på Starbucks (jag,i mina ögon kommer det alltid att vara Starbucks), men idag är jag inte ensam. Det är nämligen "Vetarans day", dagen man hyllar alla krigare som slåss för landet. Därför är alla ungar lediga från skolan. Nice för ungarna, inte lika uppskattat av värdfarsan. "Just to make my life a little more difficult". Eftersom vi fortfarande inte har internet hemma så kan han inte jobba hemifrån, därför sitter vi här hela gänget. Värdfarsan jobbar, Micheal gör läxor och jag pluggar körkortsteori. Lill-Erik? Han spelar spel och bara softar såklart!
Helgens matcher var (som vanligt) rätt tunga. Hatet fortsätter flöda och under hela matchen stod det en fet bonde bakom målet och trodde han var fyndighetens mamma. "Hey number twentyseven, go back to Sweden you fucking loser". Antar att han skrek så för att få mig ur balans, men i själva verket fick jag ju värsta vattenskallen. Han betalar för att se mig spela en lördagkväll, har tagit sig tid att titta upp vilket land jag kommer ifrån och blir dessutom jätte-ignorerad. Frågan är vem som är förloraren.
Spelade inte fredagens match, vilket fick min värdmorsa att brinna. Därför tog hon sig friheten att skriva ut sitt hat på San Diego Gulls facebook-sida... I ett av tre inlägg skrev hon bland annat "Jag fattar att man måste ha kontakter för att spela i den här jävla klubben, men det här är ju pinsamt!" Halv-dålig stämning när jag ligger på hotellrummet med de andra två målvakterna på varsin sida om mig... "Jahasåatte...."
Bussresan hem från Fresno tog ungefär 7h. Därför var man inte jätte-laddad när en lagkamrat frågar om man vill spela veteranmatch (ska tilläggas att det var veteranhockeyns division 4. Den sämsta serien. Uttrycket "Hockeyns bakgård" har fått en helt ny innebörd) klockan 10 samma kväll. Men eftersom jag inte har så jättemycket annat för mig så var det bara att dra på sig sin dyngsura utrusting och ställa upp.
Det jag älskar med veteranhockeyspelare är att de spelar inte för pengarna, för att få respekt hos klasskamrater eller för att bli kända. Det spelar för att de älskar hockey så jävla mycket och inte vill sluta trots att de är 40 år gamla. Och när de åker ner till hallen en söndagkväll klockan 10 så gör de det inte för att lalla runt i en timme, utan spelar som om det vore en avgörande match i kvalserien (den vanliga liknelsen är SM-final, men kvalserien är ju så jävla mycket ångestframkallande/mäktigare). I pauserna snackar de inte om vad de gjort i helgen eller vad som ska hända nästa vecka, utan fokuserar istället på hur de ska få bättre snurr i anfallszon och hur viktigt det är att lämna tredje man högt för att inte släppa farliga kontringar. Jävla hjältar.
Tänkte först va lite hånfull för att veteranspelarna tar matcherna på lite för stort allvar,tills att jag stod där i målet med en 2-1-ledning med 1 minut kvar och blev jättenervös. Då var det istället jag som stod där och skrek för att gubbarna skulle backchecka och när slutsignalen kom kändes det inte som en veteranmatch klockan 10 på en söndagkväll, snarare en avgörande match i en tight kvalserie. "For the love of the game", typ.
För övrigt...
...så gjorde Keegan stopp i toaletten för några veckor sen, vilket han fått höra några gånger. Dock fick man ju äta upp det idag när det blir j-ä-t-t-e stopp i toan efter morgonskiten. Det rengörningsarbetet jag fick ägna morgonen åt önskar jag inte ens fettot som stod och skrek på mig i lördags. Har ännu inte löst problemet. Har inte heller berättat för värdfamiljen. Fortsättning följer.
/#27
Kort, klasslöst inlägg
Klockan står på 05.00 för imorgon är det dags för ännu en bortamatch i bondeträsket. För att inte glömma nått har jag såklart redan förberett allt. Väskan är packad, matlådan gjord och finskorna står vid dörren för att dem inte ska glömm...eller nja. Så gjorde jag iallafall förra roadtrippen. Nu har jag varken hunnit göra matlådan, packad väskan. Är också för trött för att orka hoppa upp ur sängen igen, så det får helt enkelt bära eller brista imorgon.
Södra Kalifornien bjöd på bra väder idag, därför blev det lite tennis och poolhäng. Det var ett tag sen jag klev av Fresta Centercourt för sista gången efter att ha spöat Alex, så man var lite ringrosting första gemen. Men tillslut vevade maskinen Ekan igång och vann plattlätt.
För övrigt...
...så snackar jag med Jesper och Brask just nu. Eller gjorde. Jesper skulle av någon anledning pausa samtalet och har inte kommit tillbaka på 20 minuter. Förmodligen sitter dom och är sköna tillsammans nu utan mig. Men men. (Fan va dåligt bloggmaterial. Blir lack på mig själv för att det är så dåliga inlägg just nu,vad håller jag på med?)
...undrar jag om morbror Björn och Arne gått under jorden? Eller bojkottar ni bara bloggen? Era kommentarer var det som höll skrivlusten vid liv. Är det ni som ska få bloggen att tillslut gå i graven?
...tänkte jag rädda upp det här inlägget med en magisk bild på Jesper från vårt senaste nattskype, men han gav mig inte tillåtelse. Kanske var bäst så.
...åkte Lilja hem till Sverige idag. Så varför är jag kvar? Hon va ju anledningen till att jag åkte hit?
När jag snackade med Elin på skype för några veckor sen och vi kom in på bloggen så förklarade hon att "Ja asså den är ju bra, men inläggen är ju så långa så pallar ju inte läsa. Du skriver ju en A4 varje gång."
Så varsågod Elin, ett kort, klasslöst inlägg.
/#27
Bild-special
Bjuder på två mäktiga bilder från helgens hemmamatch!
Long Beach Bombers som vi mötte va inge vidare. Hade en bra femma med en ryss som gjorde det mesta. Dock firade han sina mål som om han var 4 år och gled på isen som man gjorde när man spelade på halvplan i Vilundahallen med Sista showarna. Klass-löst när man är 20 år. Därför så valde vår nya tvåmeters-lett att fira på samma provocerande sätt.
Grisigt, men inte mer än rätt!
Den andra bilden är på Kronwall efter matchen. Lyser "superstjärna" om hela bilden.
Om ni hittar en bättre profilbild till Felix så kan ni ju ringa mig.
Själv missar man ju alltid såna här mäktiga bilder...men hoppet är det sista som överger en!
Alla som utövar någon lagsport håller med mig när jag säger att: Drar man ut och tränar på egen hand utan laget så VILL man att rätt folk ska se det. Tränaren är såklart jackpot. Så idag när man står och svettas som mest på gymmet och tränaren kommer in och hejar så blev ju sista 20 minutrarna genast mycket lättare. SMASK!
/#27
Där elden falnar men fortfarande glöder
Tja alla trogna läsare, jag har tappat skriv-gnistan lite, men jag ska försöka hålla igång. Elden falnar, men glöder fortfarande, som Lasse W hade sagt.
Vet att jag skrivit det förut i bloggen, men Solna Gymnasium är ett ämne som inte kan tas upp för många gånger. Hade som sagt var velat stanna där några år till. Som tur var insåg jag det redan när jag gick andra året, vissa längtade ju så mycket efter studenten att det glömde att njuta av sista året (inte jag). Anledningen att jag tar upp det här är att idag när SolnaG-fostrade Veronika Steen var och lirade i stan var det givet att glida dit och stötta.
...har jag fortfarande kvar halva godispåsen/säcken som jag tiggde till mig på halloween-kvällen. Jag säger som en av 8-åringarna vi tiggde med: "Det suger att man bara kan gå bus eller godis en gång per år. Det hade varit bättre med en hel vecka".
Min värdfarsa sågar alltid fotboll och alla som utövar sporten för att han tycker att det är för lite action och att spelarna är för mjuka. Standardfrasen är "They play for 90 minutes and most of the time the result is 0-0". Jag försvarar alltid sporten som om det vore min egen unge (dålig liknelse) och får hela tiden förklara att det är en briljant sport och att det sällan blir 0-0. Därför var det halvjobbigt att komma hem och berätta att matchen slutade 0-0 efter fulltid och att första målet kom med 40 sekunder kvar av andra förlängningshalvleken...
Trodde f.ö att det var ett jävla skämt att matchen inte slutade oavgjort utan avgjordes genom förlängning. Ännu en grej som jag hatar med amerikansk idrott. Var dessutom beredd att resa mig upp och dra när speakern börjar räkna ner sekunderna med 10 sekunder kvar av halvleken och att domaren blåser av EXAKT på sekunden. Fotboll har aldrig spelats så och ska aldrig göra det. Avgå någon!
Jag och Felix hittade direkt en favoritspelare i LA. Hyllade henne matchen igenom och fortsätter att göra det när vi snackar med Verra efter matchen. Dålig stämning när vi får veta att tjejen vi hyllat som damernas Zlatan, spelar på Verras position och är anledning till att hon lirade lika många/få minuter som jag gjorde den här helgen (0)...
För övrigt...
...har jag fortfarande kvar halva godispåsen/säcken som jag tiggde till mig på halloween-kvällen. Jag säger som en av 8-åringarna vi tiggde med: "Det suger att man bara kan gå bus eller godis en gång per år. Det hade varit bättre med en hel vecka".
...fick jag ta mitt första fan-foto i helgen. Vem var det som frågade om ett foto? Mike såklart. (grabben som skulle få vara materialare om han fick bra betyg)
/#27
