sandiegosnummeratta.blogg.se

Blandade känslor igår. Är fortfarande så jävla less, så tänker inte gå in på detaljer. Men från och med nu hatar jag fan bilar, vägar och allt som har med körtkort att göra. De kommer inte bli av med mig dock. "Ramla sju gånger, res dig upp åtta", som man brukar säga. Har ännu inte berättat detta för morsan. Inte för att jag tror att hon skulle bli sur, snarare tvärt om. Det är en av anledningarna till att hon knappt fick vara på plats på mina matcher de senaste åren. För varje gång jag gör en dålig match eller släpper in ett billigt mål får en att känna sig som en liten (dålig) unge genom att säga typ "Ååh jag tyckte så synd om dig när du stod där och målen fortsatte ramla in". Jag tar hellre en utskällning i såna lägen. Älskar dig dock, morsan.

 

 

Kvällen avslutades dock bra. 

 

En sak man måste göra som svensk i USA är som sagt att gå på baseboll. Av lite olika anledningar så har baseboll-matcherna med grabbarna i laget blivit inställda, så igår tog jag och Felix saken i egna händer. Eftersom vi inte hade någon bil (ja, det var därför) så bjöd jag med värdfamiljens barnvakt, Madison, till matchen. Meningen var att hon skulle lära oss baseboll-reglerna, visa oss runt i downtown och hjälpa till när engelskan svek. Det visade sig dock att hon aldrig sett en basebollmatch i hela sitt liv. Downtown? Hon hade aldrig varit där. Blev ändå en trevlig kväll och innan jag gjorde körkortsteoriprovet så erbjöd sig Madison att hjälpa mig plugga ifall jag inte skulle klara provet första gången. Det löste man ju på en bra sätt.