sandiegosnummeratta.blogg.se

"It´s only business". Så sa min tränare till mig när jag blev lack på att Gulls ville ha $3000 av Long Beach för att gå med på en övergång trots att de redan hade tre målvakter och därför inte behövde mig något mer. "Jag vet att det är svinigt gjort, men ta det inte personligt, det är bara business". Efter att Long Beach hotat med att kalla in liga-domstolen så gick tillslut Gulls med på att släppa #27 för (skambudet) $500.

 

Det har ryktats några dagar om att tränaren kommer behöva göra sig av med en europeisk spelare som spelat i ligan förra året pga att man bara får vara två stycken och en tredje nu var på ingång. Med tanke på att det bara finns två veteran-importer i laget, jag och slovaken som kom tvåa i poängligan förra året, så kände jag att var på väg att skita sig.

 

Efter att ha gått runt i några dagar och försökt att känna av läget så bad jag igår tränaren om ett möte. Eftersom att han svarat undvikande så skickade jag också ett sms på kvällen för att verkligen spika att mötet blir av. Inget svar. Så idag innan träning så ställde jag mig utanför tränarrummet, tänkte som John Hiatt: "If I´m going down, I´m going down swinging" och klev in.

 

Orkar inte återberätta hela samtalet, men det gick ut på att han gärna skulle velat ha kvar mig om han kunnat, men att han måste byta bort mig. Only business. Han erbjöd sig att skriva in i avtalet att Long Beach hade rätt att ta tillbaka mig om någon spelare försvann under säsongen. "Komma tillbaka om du behöver mig igen, som en hund, menar du?" tänkte jag, men nöjde mig med att inte kommentera förslaget.

 

Känns sjukt tungt just nu, mest för att det kommer att bli jobbigt att lämna hockeyhuset på Albert Avenue. Att bo 10 personer i samma hus och umgås dygnet runt kan vara lite väl hetsigt ibland, men man blir jävligt tighta vare sig man vill eller inte. Allra mest kommer jag sakna min värdbrorsa Billy som på bara två veckor hunnit dragit flera motivations-tal om livet. En jävla vinnare. Han växte upp i den amerikanske förorten (och den amerikanska går nog inte att jämföra med den svenska) och när jag ville lära mig lite amerikansk förortsslang sa han:

 

-Det enda jag kommer lära dig är vad man säger istället för "How are you?" och det är "What´s good?", för det är en sån jävla bra inställning till livet. De vet redan att han har mycket problem och att det är mycket som är dåligt (eftersom de bor i Compton) så de fokuserar på det som är bra, de vill ha de goda nyheterna.

 

Så med tanke på att man ska vara positiv så kan jag avsluta inlägget med det, just nu, enda positiva. Det sas inte bara dåliga saker på det där mötet. Glamouren är inte heeelt död än. Så imorgon ska legoknäckten Erik ut och leta vidare efter personer som behöver hans tjänster.

 

För ja, ni vet ju: It´s only business.

 

/#27