sandiegosnummeratta.blogg.se

Inte så mycket att rapportera just nu, men får ju så jävla mycket skit så fort jag inte skriver två inlägg om dagen, så försöker få ihop något idag också. Igår tog Devin (Devin är f.ö den mest amerikanska amerikanare jag någonsin träffat. Kör alltid USA-bandana på huvudet, dansar linedancing, älskar sin pick up truck och älskar USA över allt annat. Toppar idag med att vid frukostbordet häva ur sig "Fan idag börjar ju ren-säsongen") med oss på linedancing. Var rätt skeptisk i början, men när man väl stod där på dansgolvet och satte en hel serie steg så var det rätt kul. Tyvärr så han vi dra därifrån innan de spelade Cotton Eyed Joe och det kommer jag gräma mig över resten av livet, men men. 

 

Under hockeysäsongerna har jag en förmåga att bli FÖR engagerad. Allt annat blir oviktigt. En dålig träning och hela dagen är förstörd och en dålig match kan göra att jag blir less tills nästa lyckade match.  Därför är kommentaren som morbror Björn lägger precis det jag vill höra. Att oavsett hur säsongen går så kommer ändå sommaren tillslut och då kommer jag sitta där i bastun på Möja och då är det hockeyn som kommer kännas rätt oviktig. 

 

Så när det blir vinter, hockeyn går tungt (kommer alltid några såna perioder under säsongen) och man inte orkar springa mer, då är det alltid sommarminnena jag lutar mig emot. Nu hittar jag såklart inte länken till sidan jag läste det på, men det finns bevis på att kroppstempraturen stiger när man tänker på glada minnen. Så den ca två minuter långa nationalsången innan matcherna brukar jag använda till att tänka på alla briljanta polare där hemma, familjen, och alla sköna sommarminnen. Så det här inlägget tänkte jag ägna åt att ge några exempel. 

 

Och för att sätta er i rätt stämning så ger jag er nationalsången.

 

 

KungsH-gänget. Kom hem efter 8 månader. Allt var som vanligt.