"Hang in there bud"
Jag och Keegan snackade för några veckor sen om hur sjukt det var att vi alltid hade samma sorts problem. Började med att vi tillsammans kämpade för att få körkort (f.ö ett nedlagt projekt för mig efter mitt Visa-strul, vissa krig går bara inte att vinna). Fortsatte med att vi tillsammans grät ut hos varandra när vi båda var irriterande på våra värdfamiljer. Några dagar efter att jag berättat för Keegan att jag kanske kommer bli utvisad ur landet så får han ett brev myndigheterna: "Vi har anledning att tro att du är här illegalt. Därför ber vi dig att skicka in all din passinformation inom 10 dagar. Gör du inte detta straffas du med böter alternativt fängelse". Hyffsat klara direktiv.
Fredagens match slutade med att Keegan fick kliva av efter andra perioden efter att ha fått huvudet nerskickat i isen, resultatet av det blev en svullet ansikte. Försökte muntra upp honom och genom att förklara hur jävla mäktigt det var med stygn och blåtiror och att jag gärna hade tagit några schyssta stygn över ögonbrynet.
Med tanke på det jag skrev i början på inlägget och att jag indirekt bad gurre om att få sy, så är det egentligen inte speciellt överraskande att jag några dagar senare ligger på akuten med ett hål i knät.
Efter att (som vanligt) har spelat bra alla helgens matcher utan att ta poäng så ville tränaren få upp stämningen genom att "ha lite kul" på tisdagens träning. Därför delade vi upp lagen för att spela internmatch. Eftersom jag inte själv vet vad som hände så är det svårt att förklara, men efter att Leone kommit glidande in i mig med skridskorna före så ligger jag på isen med ett rätt mäktigt hål i knät. Vi har skojat med Keegan efteråt, men när jag låg där på isen så var jag stolt över hur han agerade (kastade i panik av sig utrustningen och använde sin tröja som tryckförband för att stoppa blödningen). Kändes som jag var i Normandie i mitten på 40-talet när jag låg där, halvt avsvimmad och hörde uppmuntrande lagkamrater lägga filmlines som "You´re gonna be okay Erik" och "Hang in there buddy,we are taking you too the hospital".
Gasade iväg till sjukhuset där världens mest oproffessionella sjuksköterska tog emot mig. Eftersom att jag mer eller mindre trodde jag skulle förblöda så försökte tränaren (som åkte med mig till sjukhuset) lugna mig genom att konstatera att "det är inte sååå djupt". Precis när han lyckats med att intala mig att jag kanske trotsallt kommer få behålla benet så kommer sjuksköterskan in för att titta på såret. Hade jag varit doktor och sett ett brutalt sår så hade jag sagt typ "Schysst sår, lite stygn på det här och du kommer bli bra". Istället häver hon ur sig "Woow this is deep, I´m not gonna be able to fix this,you have to go to an other hospital".
Efter det "expertutlåtandet" ("Det är därför hon fortfarande bara är sjuksköterska på det här lilla skit stället", som min tränare uttryckte sig) så trodde man ju att återigen att det var dags för amputering, så därför åkte vi vidare till nästa sjukhus. Där verkar dock doktorerna klarat utbildningen och häftade utan problem ihop skiten.
Sen var det bara att åka hem och njuta av det bästa med att vara skadad (Ja, ni alla tycker om det lika mycket, försök inte intala er själv nått annat), all uppmärksamhet och "åååh hur är det med dig gubben????" som tillkommer.
Trodde att det här skulle vara slutet på säsongen, men efter att igår ha snackat med coach så lever fortfarande hoppet. Jag har 7 dagar kvar innan jag tar bort stygnen. 9 dagar till sista matchen i Gulls-tröjan.
Va lite skön nu gurre, ge mig ett sista värdigt avslut - En sista show.
/#27
Kommentarer
Postat av: uring
Hjälte!!!!!!!!!!
Postat av: Lilja
Men gud vad läskigt!!!!!
Trackback
