sandiegosnummeratta.blogg.se

Gurre var inte med mig (den här gången heller). Stygnen sitter fortfarande kvar i benet, vilket betyder att jag spelat min sista match i Gulls-tröjan. Tråkigt som fan. Som tur var finns det alltid saker som förgyller och som gör att man ändå orkar fortsätta.

För några dagar sen var vi och kollade på Los Angeles Kings - Montreal Canadiens och av någon anledning kom samtalet in på Lukas Perez. Perez, som under sin tre år långa karriär i Gulls inte lyckats göra ett enda mål, trots att han sitter inne med ett hyffsat skott. Inte ens under matcher där laget vunnit med 16-0 och 14-1 har han lyckats peta in puckhelvetet. 

När vi satt där på NHL-matchen med bara två matcher kvar av säsongen (som också kommer bli hans sista juniorhockey-säsong eftersom han är 20 år och därför blir för gammal för att spela i ligan nästa år) så kunde Perez konstatera att "jag kommer gå mållös hela min juniorkarriär, det är så jävla bedrövligt". 

Keegan lugnande dock genom att säga "Oroa dig inte Perez, det är två matcher kvar, jag kommer ge dig ett läge du bara inte kan missa". 

Igår spelade vi vår näst sista match för säsongen. Med 13 minuter kvar var matchen redan död eftersom Long Beach hade runnit iväg till en 7-0 ledning. Publiken hade börjar gått hem och vi som fortfarande var kvar hoppades på få avblåsningar för att få slut på matchen så snabbt som möjligt för att kunna åka hem. Då jobbar  Keegan till sig pucken i hörnet, tar med sig den bakom mål...