Pulveriserar språkbarriären
Har varit en hektisk vecka och därav den dåliga uppdateringen. Nu ligger jag dock i sängen redan klockan 9 och kan därför spendera lite kvalitétstid med er. Skönt, tycker jag. För det känns inte som att vi pratar med varandra som vi gjorde förr. Kommer ni ihåg när vi var unga och nykära? När bloggen var ny och fräsch, när ni snittade 100 sidvisningar om dagen och vi tillsammans kunde sitta och skratta åt alla jobbiga situationer jag hamnade i nätterna igenom? Vi var lyckliga då, var vi inte? Därför ska jag försöka dra igång med bloggandet lite mer seriöst igen.
Hänt en del sen sist. Jag tänkte skriva det här inlägget igår och då var det mest spännande som hänt att jag och husalfen Miguel murat ihop en crashad tegelmur. Dock så hände det en sak innan jag han skriva inlägget som ändå toppar murandet och därför får det bli huvudämnet. Dock börjar vi från början.
Trots att jag nu bor hos överklassen och i och med det är en del av den så försöker jag ändå hela tiden visa att jag inte blir en bortskämd snorunge bara för det. I helgen var en sånt exempel. När jag och Linus (familjens nya värdunge) skulle åka till träningen så backade han rätt in i tegelmuren nere vid stallet. Värdfarsan var inte jätteglad, men sa att han skulle be Miguel laga muren i helgen. Tyckte det kändes oskönt att bara lämna muren till Miguel ("har du skitit får du fan torka också", som min gamla tränare sa) så därför klev jag upp på lördagsmorgonen och drog på mig arbetskläderna för att hjälpa Miguel. Ni trogna läsare vet att Miguel knappt snackar engelska och knappt snackar spanska, men på en blandning mellan spanska och engelska så gjorde han sig ändå förstådd.
Miguel gjorde grovjobbet och smackade dit tegelpannorna medan jag blandade cement och skötte finliret.
Även fast man inte snackar samma språk går det alltid att göra sig förstådd på nått sätt. "Vatten" blev "aqua", "inget mer" blev "no más" och "cement" blev "cemento". Har man bara lite fantasi så räcker det, mer behöver man inte för att göra en magisk cementblandning.
Även om han inte sa det (han är ju som sagt inte så pratglad) så vet jag att Miguel tycker jag gjorde ett grymt jobb med cementen. Det måste han ha tyckt.
När jag vaknade för några dagar sedan så var balkongdörren av någon anledning öppen. Eftersom det oftast betyder att grisen lyckats ta sig in i huset så blev jag lite orolig, men efter att ha kollat runt så konstaterade jag att allt var lugnt...tills att jag öppnade skafferiet. För där står grisaset och käkar allt han kan hitta! Släpar ut aset (har en del respekt för honom, för även om inte min värdmorsa vill erkänna det så är jag helt säker på att Arnold försökte hugga en av mina kompisar i fingret för några månader sen) ur skafferiet för att leda honom mot dörren. Efter att ha gjort ett snabbt stopp vid Tuckers vattenskål...
...så valde han tillslut att motvilligt lämna huset för den här gången.
Nu var det tänkt att jag skulle komma in på det mest spännande delen av inlägget, men känner att det är bättre att stanna här och istället köra en lite cliff hanger. De flesta vet nog redan var det handlar om, men till er som inte redan vet säger jag bara: Känsliga läsare varnas.
Hörs imorrn! (Eller i övermorgon)
/#27
Kommentarer
Postat av: morsan
Känns skönt att Arnold äntligen har fått komma in ett tag igen, eftersom du är anledningen till att han bor ute numer.;-)
Postat av: Lilja
Lyckan när det äntligen finns ett nytt inlägg att läsa! You're getting better!!
Trackback
