De vita med gul text

Enda sedan jag smackade igång bloggen i Augusti förra året så känns det som att jag börjat inlägget med exakt samma mening varje gång. "Sorry för dålig uppdatering". Jag borde inte känna så eftersom det är för mycket begärt av er läsare att tro att jag ska hinna skriva ett inlägg om dagen. Framförallt eftersom sandiegosnummeråtta inte är någon jävla kändisblogg där ett inlägg är fyra rader och en bild på dagens frukost. Jag försöker ha kvalité i varje inlägg annars skiter jag i det. "Kör vi så kör vi", som Stahre sa 2lax9.
 
Dagen började med att den brutala slovaken i huset drog med mig till gymmet. Efter att han lackat på att ingen gymmade med honom förra året så frågade han om jag ville börja köra två extra pass om dagen med honom. Hade inte så mycket val än att tacka ja till erbjudanet. Dessutom så gjorde han 30 mål och 75 assist på 41 matcher förra året (var tvungen att dubbelkolla den statistiken innan jag skickade ut den på bloggen, men den stämde, sjukt nog), så något rätt måste han ju göra.
 
När jag drog iväg för att köpa skridskor idag blev det halvstelt. Av två anledningar. Dels så hamnade jag av någon anledning i den andra målvaktens bil. Det hade väl varit helt OK, om det inte vore för att han var norsk vilket gjorde att vi missförstod varandra var femte mening. Slutade med att jag bara nickade och såg glad ut så fort han sa nått.

Den andra anledningen till att det blev dålig stämning var min oförmåga/ointresse/ortenuppfostran angående hockeyutrustning. I alla mina hockeyår har jag alltid harvat med begagnad utrustning. Det är så vi gör det i orten, liksom. Det är egentligen inget som stör mig eftersom jag hatar ny hård utrustning och hellre kör med redan inkörda grejor. Dock är det alltid lika förnedrande när hockeyutrustningstöntar drar igång och frågar ut mig om min utrustning.
 
- Vilka skridskor funderar du på att köpa då? De nya CCM?
- Njaaa... jag vet faktiskt inte, prövar nog bara några när jag kommer dit...
- Okej...Vad har du för några nu då?
- Hm..svarta..CCM...tror jag.
 
Norrbaggen kollar lite undrande och vänder sig om, men kommer tillbaka lite senare.
 
- Vilka blev det nu då?
- Eehm..de vita med gul text.
- Bauer?
- Ja precis.
- Bauer MGX?
- De vita Bauer. Med gul text.
 
Förortsbarn - Vi blir aldrig som er från stan.
 
 
Efter skridsko-debaklet så drog jag och tre andra och spelade vår andra runda golf sen vi kom hit. Billy, min 23-åriga värdbrorsa har gjort mitt till sitt lilla utvecklingsbara projekt. Analyser varenda en av mina slag och idag när vi vara klara sa han att han sett "stor utveckling sen i måndags". Ja precis, ni kommer snart få se mig på PGA-touren, ja.
 
Eftersom morbror Björn alltid efterlyser bilder så slänger jag väl ut en från dagens runda/golflektion.
 
 
Imorgon går jag på is för första gången sen jag skar upp två tredjedelar av min kropp i slutet på förra säsongen. Let´s have it!
 
/#27

Kommentarer
Postat av: Martin

Du lär väl åka åttor runt den där norrbaggen!

2014-08-28 @ 18:37:45
Postat av: Morbrodern

Man tackar och bugar för bilden.

2014-09-06 @ 08:33:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0